Aftonbladet – 7 april 1849, sida 1

dem rum i sin likkista, hvilket äfven skedde ); och detta allt, till evig nesa för sina domare, dem han hatade, icke endast för deras orättrådiga förfarande mot honom sjelf och Prytz, utan äfven, och förnämligast, derföre att de stodo i opposition mot konungen. De voro nemligen alla ledamöter i en den tidens kamarilla; och denna sekt befann sig då och befinner sig städse, allt efter egen fördel, antingen med eiler emot högsta makten. Man införde honom i ett litet rum, på sidan om det, der kommissionen höll sina sessioner. Vaktmästaren, försedd med sabel och tvänne pistoler, bevakade honom, och till yttermera säkerhet ställdes två soldater på post vid dörren. Nu hördes en vagn. Den fångnes hjerta slog våldsamt af längtan att se sin syster och sina vänner, hvilket väl ej var underligt, då han på så lång tid ej skådat andra, än sina infernaliska domares och deras usla verktygs ansigten. Efter en stunds förlopp hörde han det tunga låset till andra dörrn, ej den till sessionsrummet, uppläsas. Utan förmåga att längre beherrska sin rörelse, gick han hastigt emot dörren och omfamnade de inträdande. Ehvru förberedd han var på detta möte, blef glädjen honom dock öfvermäktig. Ingen klagan, ingen jemmer öfver lidande hade förut undfallit honom; men nu, vid systerns och vännens anblick, brast hans styrka. Den kraftfulla mannen stod blek och affallen, en skugga af sig sjelf, och gret högljudt. Han prisade Gud, som räddat hans vän, oah tackade Margreta med rörelse för hennes uppoffringar. Stillatigande betraktade Prytz Hesselgrens förändrade utseende, och hans tacksamma blick ilade öfver till hans syster, hvars hand han med detsamma tryckte, som om han velat säga: hvad hade jag varit utan dig? ) Se Fants ,Utkast till föreläsningar i Svenska historien, 5:te stycket, pag. 140.