Aftonbladet – 5 april 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN Vi hafva ett par gånger tillförene haft tillfälle at: fästa uppmärksamheten på den trefliga originalitet, som råder i Arbogabladets teaterrecensioner. Uti det sista numret träffar man åter en intressant bit i detta hänseende, hvarvid alltid br Michal och hans dramatiska sällskap utgöra föremålet. Se här t. cx. ett utdrag: Utan att ega bland sina biträdande sujetter någon ovanlig eller ens grycnde talang, söker han genom användandet af nderas flit och beredvillighet gå allmänhetens önskningar till mötes, samt vidare: Då allmänheten, ,som vi visat, å sin sida varit billig och belåten, sär det ömsesidiga förtroendet vunnet och städgadt.p — SJELFMORD AF KÄRLEK. Onsdagen den 24:sta Mars påträffades och uppdrogos ur E:t Deniskanalen i Paris 2:ne menniskolik, sammanbundne med en. sjal om lifvet, och hvilka syntes redan någon tid hafva legat i vattnet; De igenkändes att hafva tillhört en yngling på 48, och en ung qvinna på 292 år, som bade beslutat dö tillsammans, derföre att ynglingens familj vägrat samtycka 1till håns giftermål med flickan, hvars föregåenden icke voro oförvitliga. De hade redan en gång förut sökt att osa ihjäl sig, men blifvit hindrade derifrån. — KRAFTYTTRING AF EN ÅNGVAGN. I Revue Britannique lästes nyligen följande berättelse om ett ångvagnsäfventyr af eget slag. IL det stora ängvagnsmagasinet i Camden hade man nyss eldat i ugnen på en ångvagn, som skulle begagnas till en förestående färd på jernvägen, så snart ångbildningen kommit i gång, eller ångan vore uppe, som det heter på fyrarespråket. Efter vanligheten skulle ännu fordrats en god stund innan vagnen kunde besitta kraft nog att sätta sig i rörelse för att till cn början föras ut på jernvägen, och en mängd arbetare stodo ännu rundtemkbring den, sysselsatta hvar på sitt håll, utan all tanka på ångvagnen. Men genom någon oaktsamhet vid eldningen hade elden fått mera liflighet än vanligt, och innan man ens hunnit vända machinen åt utkörsporten, satte den sig i rörelse, och rullade helt långsamt ut ur magasinet, tvärsigenom den 44 tum tjocka tegelväggen, till ytterlig förskräckelse för verkmästaren och arbetarne, som tredde att huset skulle sammanstörta öfver dem. Genom en oordning i ventilerna inträffade samma händelse någon tid efteråt med en annan ångvagn; den promenerade lika makligt ut genom väggen, som en. häst skulle -gått ut igenom en öppen stalldörr. — Revue Britannique. anmärker i anledning af dessa händelser, att då en ångvagn kan utöfva ens 2 omotståndlig verkan när den är ensam och ångan ännw blott i början af sin utveckling, så måste man häpna vid tanken på hvad den skulle förmå i sällskap med en fora af 30 efteråt följande lastvagnar af omkring 3 ,. tons (42 ; skeppunds) vigt hvardera, och med en fart af 50 miles (7 ; mil) i timman, hvi!ken inträffar när en dylik fora löper utföre en något sluttande jernbana. Om foran vid ett sådant tillfälleråkade ur banan der denna omgåfves af byggnader, så är det tydligt att den skuile genomlöpa husen lika lätt, som en musköttkula far igenom en smörtunna,, — SLAFHASDELN florerar nu i Brasilien, så: att hela kusten står till tienst för slafskeppens lossning. 1400 slafvar landades i November månad från ett ångfartyg inom 10 leguas från Rio Janeiro, der man nu bygger cn stor ängbåt för att rymma 2000lafvar. I denna stad köpes nu en frisk och stark 14 års gosse för 350 dollars, som är hälften af hvad: som betaltes för två år sedan. Så länge Brasilien: oehöfver och eftersöker slafvar, blir det icke allenast sagnlöst och en stor uppoffring af folk och pengar: ör England att sträfva deremot, utan slafvarne äro utsatte för ytterligare grymhet och elak medfart unler transport på ett slags sjöröfvarefartyg. — NAPOLEON OCH BrUneT. Franske skåde-spelaren Brunet var ryktbar för de ordlekar, han visste inflicka i sin roll. En afton besökte Napoleon Theatre des Variettes, Det hviskades vid den iden, att han önskade förmäla sig med cn rysk prinsessa. Brunet såg, enligt rollen, dyster ut och suckade. Hvad felas dig? frågade en medspelande. Ack! jag är kär,, svarade Brunet. — Kärk hvar bor din flamma ? — Oh! pas de cette ruc-lan, suckade Brumet, pas de eette-la! mais (pekande mot norden de ceue rui-ci! Napoleon kundealdrig förlåta detta.