Aftonbladet – 5 april 1849, sida 1

sin spädaste barndom insupit den läran, att endast verldslig höghet utgjorde lifvets högsta sällhet, och denne Laurent, för hvilken hon lidit så mycket, skulle tillbringa sina dagar i ett obemärkt lugn. Likväl älskade hon det barn, hon närt vid sitt bröst, så högt, att hon af kärlek var i stånd att försaka alla ärelystnadens beräkningar, och tillåta honom vara lycklig på sitt vis, ja, hvad än mera var, kunna deltaga i hans lycka... Men, ack! På jorden är ingen sällhet varaktig. Dess paradisiska strimma, som stundom genombryter dimmorna, höljer sig snart åter i moln, vore det äfven vid älskarinnans bröst, i hennes armar. Snart står verlden i all sin förfärligt kala verklighet framför oss, och flydd är den sköna drömmen, som för några ögonblick tillintetgjorde sjelfva tiden. j Bland de fyra vänner, hvilka här befunno sig tillsammans, var Prytz den förste, som erfor sanningen häraf. Han ihågkom huru orättvist och grymt Hesselgren behandlades, och ansåg för afgjordt, att vederbörande nog visste så ta sina mått och steg, att kungen skulle stadfästa domen. Han slet sig ur Marias armar, betäckte ögonen med handen och utropade i den högsta förtviflan: Maria! Till hvilken jemrens skådeplats är du ej kommen! Ack, hvarför har du lemnat din lugna fristad, för att bli vittne till din älskares, kanhända äfven till din brors död... och, hvilket vore det grufligaste, att mina räknade dagar ändock blefve så många, att jag skulle få se din egen frihet hotad!... Nåväl! Jag har ju kommit hit för att, om jag ej kan rädda er, dela ert öde! svarade Maria. Men jag medför säkra bevis på att jag, den tid min bror skulle hafva skrifvit mig till, inga bref bekommit., Tro aldrig det! Om du medförde ett dokument, undertecknådt af vår Herre sjelf och kontrasigneradt af erkeengeln Rafael, skulle våra maktegande. förkasta det! svarade Prytz med bitter ton. Nej, i mig vilja de statuera ett exempel, som skall afskräcka den ringe och obetydlige ifrån att göra rätt och kräfva rätt ... Det brott, de söka pådyfla din bror, vågar jag knappast gissa. Utan fly, älskade Mario, fly du...