nrade, och eh Sskvdring al acras lortjenster om I vetenskaperna och akademien. Pen inskränkta iden nödgade dock talaren att blott i korthet jydröra det i afseende på Berzelii frånfälle så ri. haltiga ämnet; men förlustens vigt vitsordades redan genom det dystra uttryck, som vid blotta häntydningen derpå omisskännligen bredde sig öfver de sorgklädda akademisternas anleten. Man varseblef häri likasom en aning att den store bortgångnes frånvaro kominer icke allenast att saknas för vetenskaperna, utan äfven, och icke mindre, för akademien sjelf, åt hvilken Berzelii rastlösa nit i 30 år skänkt ett före honom på lång tid ovanligt lif inom akademiens egen krets och ett förut aldrig anadt inflytande utom densamma. Berzelii verksambet för vetenskapen och akademien var sådan, anmärkte talaren, att hela den åt dagens sammankomst bestämda tid skulle blifvit otillräcklig till blotta redovisningen för rubrikerna på hans skrifter och arbeten. Talaren inskränkte sig vid detta tillfälle till upplysningar öfver hvad Berzelius uträttat för akademien sjelf, och egentligen öfver verkan af den förändring han tillvägabragte genom de af honom utarbetade Grundreglor för akademien, hvilka fastställdes i Mars 1820. Såsom ett särskildt exempel på vigten af denna förändring anfördes, att indelningen af akademiens ledamöter i särskilda klasser, efter vetenskaperne, jemte uppdraget åt ledamöterna i hvar klass att föreslå valet af nya ledamöter inom klassen, måste medföra hvad som äfven visat sig inträffa: att hvar klass väljer de största utmärktheterna inom sin vetenskap, och att sålunda ingen vetenskap hädanefter äfventyrar alt inom akademien sakna behöriga representanter. Hos Berzelii nit för akademiens inflytande utom sin krets, är det som allmänheten står i skuld för akademiens offentliga årsmöten och de dervid afgifna samt efteråt i tryck allmängjorda berättelserna om vetenskaperna s framsteg, hvilka vunnit en så europeisk uppmärksamhet, att de merendels ganska skyndsamt öfversättas på flera utländska språk. Kommunikationen emellan Svenska Vetenskapsakademien och de motsvarande eller dermed beslägtade föreningarne utrikes samt deras ledamöter, i afseende på deras skrifter och arbeten, ordnades äfven af Berzelius. Genom sin praktiska blick öfvertygad om kemiens ständigt tilltagande inverkan på slöjderna och hvardagslifvets allmänna förhållanden, yrkade Berzelius med ifver på elementernas af denna vetenskap införande vid allmänna undervisningen. Hr Fåhreus hade författat den af hr Walberg upplästa minnesteckningen öfver Leonhard Gyllenhaal. Redan från sin ungdom studerade Gyllenhaal naturhistorien, och efter en kort militärisk bana återtog han detta studium, åt hvilket, jemte låndtbruket, han sedan under sin långa lefnad uteslutande egnade sig. Entomologien var den gren af naturalhistorien, hvarmed han egentligen var sysselsatt, och hans Insecta Suecica, 4 band, erkännes af sakkännare såsom elt klassiskt verk, genom sin noggrannhet och sin ovanliga klarhet och bestämdhet. Nekrologen anförde att Latreille brukade hos sina elever förorda Gyllenhaal såsom ett mönster att häri efterfölja och söka uppnå. Den naturforskare, som sålunda vunnit verldsrykte inom sin vetenskap, var för öfrigt så anspråkslös i sina hvardagsvanor, att man såg honom sjelf biträda sitt arbetsfolk vid jordbruket. Mången gång, berättade nekrologen, när Gyllenhaals dagsverkare tidigt på morgonen återtogo fortsättningen af en i verket varande stengärdesgård, faonno de husbonden redan der före sig, och märkte arbetet hafva under hans händer framskridit ansenligt från det ställe, der de lemnat det aftonen förut. Sin in i sednaste ålderdomen bibehållna helsa och styrka härledde Gyllenhaal, och sannolikt med skäl, från detta lefnadssätt. Efter denna redovisning för akademiens egna angelägenheter föredrogos årsberättetserna öfver vetenskapernas framsteg. . Hr Svanberg afgaf berättelsen om kemien. Bland nyare undersökningar omförmältes den -: af Rose och Mosander noggrannare än bittills bestämda atomvigten af titan. Atskilliga nya syrsättningsgrader af svafvel hafva blifvit upptäckta. Platina har af Pettenkofer anträffatsi gammalt myntsilfver, och af hertig Max af Leuchtenberg i den siberiska koppar, som användes i hertigens stora galvanoplastiska anstalt i Petersburg. Den härifrån dragna slutsatsen, att platina skulle vara en mer allmänt spridd: metall, än man förut afvetat, ansåg hr Svanberg osäker, af det skälet att det mesta myntsilfver som i sednare århundraden begagnats inom Europa, härrörer från Amerika, der äfven platina förekommer, och att Siberien, hvarifrån den undersökta kopparn hemtats, är en annan bekant fyndort för platinamalm. Atskilliga af Peyron och Roysky undersökta platinaföreningar omnämndes såsom särskildt vigtiga, af den orsaken, att de äro af samma slag som de organiska föreningarne, och tros kunna leda till närmare upplysningar om de sistnämnda, än man kan vänta genom behandlingen af de uteslutande organiska. — Vid en närmare granskning af de förut gällande atomvigterna för molybden, har upptäckts att moJybdensyran ingår med arsenik en förening af gul färg, hvartill så obetydlig arseniktillsats erfordras, att molybdensyran, genom denna lätta förändring från hvit till gul, kan anses som ett af de finkänsligaste igenkänningstecken på närvaron af arsenik. Clemens Ullgren har funnit ett lätt och säkert sätt att skilja antimon från arsenik. — Bland nya kemiska redskap förordades en af Wallmark uppfunnen gasomeler, såsom utmärkt genom sin enkelhet och mångsidiga brukbarhet, framför de förut bekanta. I de ännu ofulländade delårne af den stora Ikemiska lärobok, hvarpå Berzelius arbetade under de sednare åren af sin lefnad, har han angifvit en plan för undersökningarne inom den