Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 1

jord såldt. Och hvarföre? Hos de civila för ett diplom till inträde i det mest privilegierade ståndet... hos de andlige, för ett biskopsdöme i perspektiv. Jag ifrade der. emot, man berömde min ifver. Man begagnade de fi kunskaper jag vid akademien bunnit förvärfva mig: mar klef opp på mina axlar, jag brydde mig ej derom; en bifallsblick af mina förmän var nog till min uppmuntran särdeles som jag ansåg det städse bifogade löftet, att nästa gång blifva ihågkommen, vara godt som guld; men denns gång kom aldrig. Jag förstod ej, att man redan den tider fattat misshag till mig, och beslutit att vid första tillfällc vräka mig å sido. Detta kom förr än de sjelfva anade och i min blinda ifver rännde jag i nätet. Då skulle jag arresteras, min syster förmådde mig alt hålla mig undan. och jag fann tillflykt hos en person af lägsta stånd... Den förföljelse, den orättvisa, för hvilka jag var ett mål, den fullkomliga afsöndring från verlden, i hvilken jag många veckor lefde, bidrogo att öppna mina ögon och mogna mitt förstånd. Hvart jag kastade mina blickar, hvarje blad af historien visade mig det förtryck de stora, de mäktiga utöfvat. Jag såg huru de ryckt till sig furstarnes öron, huru de, för att tillfredsställa sin regeringssjuka, sitt herrskningsbegär, sökt förqvälfva hvarje gnista af ädelmod och dygd i furstarnes hjertan, och göra dem till slafvar åt de lägsta lidelser, för att derigenom, under ytan af den djupaste underdånighet, i sjelfva verket upphäfva sig till deras herrar ..., Å Gubbens panna mulnade, och under de tjocka, hopdragna ögonbrynen framsköto ljungeldslika blickar ... I vissa fall kan ni ha rätt, yttrade han med lugn; likväl, buru många höga exempel af fosterlandskärlek, af sjelfuppoffring, hafva ej just dessa stora, som ni försmädar, ådagalagt ?n Ja, enskilde! hvem nekar det? Men icke såsom stånd . . Betrakta blott vår högadel! Huru har den icke förstått att tillvälla sig alla möjliga förmåner! Och åt dem, den förtrampar, lemnas ersättning i trösten af och hoppet om ett kommande lif. Ja, jag tror, för att döma af deras handlingssätt, att sjelfva helvetet skulle vara dem ljuft, blott ingen ofrälse oskärade det med sin närvaro. Kan ni förundra er öfver att jag fördömmer menniskor, som