Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 1

Och nu berättade han i korthet hela Prytziska famil jens historia, med tillägg af mindre kända händelser, den han omöjligt kunnat få veta af någon annan än fadre sjelf. i Prytz anade ej att Dittmar, under sin, för kort tid se dan företagna resa till Wermland, förskaffat sig alla möj liga upplysningar om slägten. Han öfverlemnade sig således åt det förtroende, kam rern förstod att ingifva honom, och yppade oförställdt hva han tänkte om de inritade missbruken. Sålunda kom har snart på sitt favoritthema: det förtryck aristokratien ut öfvade. Jag är ännu ung,, yttrade han, min tjenstetid ännt kort, men under den har jag tvungits att fatta det död. ligaste hat till ett stånd, hvars institutioner grunda sig på den mest sjelfviska orättvisa. Hvarje mask kröker Sig under tramparens fot, och jag, en man, skulle ödmjuk! kyssa det ok, som missbruk, fördomar och vanvett vilj: pålägga mig?... Jag bör tros på mina ord i en sak, för hvilken jag ger mitt lif till offer... Jag bör anses kunn: se lifvet i dess sanna ljus, emedan jag, i full känsla al kraft och mod, genom en skamlös dom ser grafvens port för mig vidt öppnad. Ty nog skall man förstå att missleda konungen... och jag begagnar mig ej af hans mig gifna lejd för att rymma... Men ända till mitt sista andetag skall jag förfäkta, hvad jag anser rätt och sant vara lp Gubben åhörde honom med ett visst behag, ehuru deras grundsatser voro snörrätt stridande mot hvarandra. För att riktigt kunna bedömma hvilka mått och steg, han borde taga med honom, äfvensom för att erfara om Ekebladh och Duwald varit sanna i sina uppgifter, bad han honom berätta sig anledningen till den onåd, hvari han fallit hos de stora herrarne. Genom min oväld!, svarade han. Min syssla, så liten, så obetydlig den än är, har ofta satt mig i beröring med generalguvernören och landshöfdingen; alltid yttrade de i min närvaro de vackraste maximer; och jag oerfarne tog spelpengarne för reelt mynt. Af åtskilliga lägre embetsmän, af prester, af lagkarlar, har jag sett de största missbruk; jag har sett rättvisan fal, och ända till Guds