Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocH KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. ÅTTONDE KAPITLET. Margreta hade med förtviflan hört omtalas sin för. menta brors dödsdom. Under omfamningar och smek slö. sade hon de ömmaste böner, för att förmå honom att be. gagna sin lejd och fly ur landet ). Jag är mera fattig än rik, sade hon, men äger doci såmycket, att du kan komma ut i främmande land. Oct med dina kunskaper kan du ingenstädes komma att sakn: din bergning.n Sansa dig, Margreta! genmälte han. De skola väl låta bli att hugga hufvudet af mig, innan domen blifvil konungen underställd, och vill han taga mitt lif, så .. Ett bref från Ingrid inlemnades, af innehåll att Margreta ofördröjligen borde infinna sig hos henne. Hon gick genast. Prytz vandrade nu ensam fram och tillbaka i rummet och ju mera han betänkte den orättvisa och förfölfelse, som drabbade honom och hans vän, desto mera skärptes hans hat till de maktegande. Jag svär,, utfor han med knuten hand och hotande åtbörd, att skulle det ock kosta mig Patkulls pinsamm: död, i händelse mina fiender lyckas att intaga kungen emot Mig, så skall jag dock försöka att öppna hans ögon. Hans far reducerade hvad de roffat kronan På, hvarföre skulle icke han återtaga den makt, de med ännu mera orättvisa inkräktat? Vid denna reflexion stördes han af ett sakta bultande på dörrn. Han öppnade den. Och utanför stod en gammal, nära till gubbåldern hunnen man. Ehuru icke torftig, var dock ) Se A. B. M 1—6, 8—13, 15—47, 20—24, 27—929, 31—534, 57—40, 42, 44—46, 48—50, 52, 55, 56, 58, 59, 62, 64, 67 70, 73 och 75. ) Ett den tiden vanligt medel tillräddning.