sörande signalen till fred eller krig. Orderna; för preussiska krigshärens rörelse voro både appsatta och undertecknade, med rum lemnadt blott för dateringen. . Rustningarne fortsattes i det vidsträcktaste omfång. Oberäknadt den redan under vapen befintliga afdelningen af östra armeen, hade tropparne i Pommern och Mark blifvit ställda på krigsfot, och hela beväringen, omfattande Preussens samtliga vapenföra och äfven i vapen öfvade befolkning mellan tjugu och trettiotvå års ålder, hvars uppbrott nyligen varit i fråga, men blifvit uppskjutet, har fått order att hålla sig marschfärdig. I hufvudstaden rådde den största enthusiasm för kriget, hvilket ansågs för enda medlet att ihopflicka den trasiga tyska enigheten. Prinsen af Preussen berättas hafva yttrat, att han med glädje skall draga svärdet för Preussen och Tyskland; han är utnämnd till öfverbefälhafvare för preussiska armeen. — Den ryska noten förklarar sig bestämdt till förmån för Danmarks anspråk. Danska sändebudet var ännu den 12 qvar i Berlin, och underhandlingarne fortforo. Riksförsamlingen i Frankfurt fortsatte den 21 sina öfverläggningar om Welckerska förslaget, utan att komma till slutligt resultat. Debatten var liflig och den afgörande voteringen skulle försiggå den 22 dennes. Första voteringspropositionen, minoritetens förslag: Nationalförsamlingen öfvergår till dagordningen rörande Welckerska förslaget, afböjdes med 272 röster mot 267. Författningsutskottets förslag, som, jemte frågan om kejsarevärdighetens uppdragande åt konungen i Preussen, uti 7 punkter ingår i detaljbestämmelser, afböjdes likaså med 283 röster mot 252. Vid votering om debattens slut skulle uppskjutas till följande dag, den 22 dennes, röstade 274 för och 248 emot propositionen. Slutliga omröstningen skulle således försiggå sistnämnde dag. ÖSTERRIKE. Från Wien äro underrättelserna af föga vigt. Latours mördare, hvaribland Wangler, Fischer, Brambasch, Jurkowitsch och Kohl, blefvo öfverbevista om delaktighet i gerningen, hafva blifvit dömde till döden och deras afrättning skulle ofördröjligen gå för sig. De 10 studenter, som på revolutionens årsdag inträngt sig! i Stepbanskyrkan, hafva blifvit enrollerade vid armen och instuckna bland soldaternas leder. — Från Pesth och Krakau hade privatunderrättelser ingått, enligt hvilka ryska trupperna otvifvelaktigt komma att gå öfver gränsen för att besätta icke blott Ungerns förnämsta städer, utan äfven Wien, hvarigenom österrikiska trupperna blefve lediga att användas mot Ungern och Italien. Denna uppgift låter dock alltför osannolik. Emot regeringens sednaste steg ingår en stark opposition från de sydslaviska provinserna. Agrams press uppträder med sjelfständighet mot regeringen; man anser sig bedragen, och ställd på samma linea med insurgenterna. Krigsteatern i Ungern. Med dagens post bekräftas ytterligare underrättelser om furst Windisch-Grätz afsättning från högsta befälet i Ungern, som blifvit öfverlåtet åt generalerna Jellachich och Schlick. Till tröst för denna furstens dekonfityr har han blifvit utnämnd till kejsarens öfverstehofmästare! Beskaffenheten af de kejserliga segrarna framträder allt mera i dagen. De segerrika generalerna Karger och Deym, som enligt bulletinerna hållit sig så käckt, hafva blifvit ställde för krigsrätt, emedan furst Windisch-Grätz tillräknat dem hela skulden till nederlaget vid Miskolez, genom försummelser af strategiska försigtighetsmått. Såsom en betydande vigt i vågskålen för anklagelsen mot generalerna uppgifves nu att denna olyckliga affär kostat de kejserliga 3000 man, en öfverste och flera officerare. På detta sätt kommer sanningen stundom händelsevis i dagen äfven på den officiella vägen. Baron Käbeck har fått sig uppdraget att under civilguvernören Jellachichs högsta öfverinseende förvalta civilangelägenheterna i Ungern, och skulle inom kort afgå till Pesth. Rörande de sednaste krigsoperationerna äro uppgifterna ganska ofullständiga. BreslauerZeitung meddelar derom följande: Ungrarna hafva åter utrymt Szolnock, denna rittfälla för de kejserliga, sedan de förut förstört jernbanan ända till Czegled. Banen af Kroatien ville ännu en gång mäta sig med ungrarna. Han förlade sitt högqvarter till Kecskemet. Vid Jassbereny sammandrabbade han med ungrarna och led ett så svårt nederlag, att han ännu samma dag måste draga sig tillbaka till Ofen; öfver 1000 sårade efterföljde honom den följande dagen. Hela hans styrka har nu sitt hufvudqvarter vid Pesth och i detta ögonblick ts ——u———————EEEEEIIEEEE EEE