Aftonbladet – 30 mars 1849, sida 1

Men hvilken syn mötte oss ej här! Genom alla fönster slogo lågorna ut i natten och beströko de tunga svarta molnen med sina blodiga färger... Laurent gömde sitt ansigte i mina kläder... jag blandade mina tårar med let oskyldiga barnets... Fasan och hungren drefvo mig från detta ställe, och hvad som gjorde mig mest angeläsen att fly, var ankomsten af edra lifegna. Sedan länge hade er familj icke varit älskad. Svenskarne hade berättat dem huru fria bönderna voro i deras land; derefter föreföll dem er salig herr fars och er stränga rättvisa så som grymhet. 1 synnerhet förföljdes ni med outsläcklig! hat af en bonde, hvilken ni beröfvat hans trolofvade och sifvit henne åt en annan. Denna oförrätt glömde han allrig, ehuru ni sedan öfverhopade honom med välgerninsar. Så snart nådige herrns fall blef bekant, uppmanade han till hämnd. Jag hörde hoparnes vilda skrän, och visste alltför väl, att er son och jag skulle blifva de första offren, om vi anträffades af dem. Fruktan återgaf mig krafter ... jag tog Laurent i mina armar, och skyndade att dölja mig långt inne i skogen, för att sedermera på en omväg komma till min mors hus... Men, ack! Här fanns ej mera någon tillflykt för er son. Alla, som varit nådig herrn tillgifna, hade redan blifvit uppoffrade... Min mor hörde till deras antal... Pröstlös vandrade jag bort ... Ack, jag minns denna gruflig: id... Verop skallade från alla sidor .. Otaliga familjer vorc stadda i samma olyckliga belägenhet, ehuru ingen blef si srymt behandlad som herr baron. Min nådige herre trodde utt det skedde på konungens befallning... det var ej så åref Hastfehr öfverdref sina ordres, för att reta adeln, och dymedelst slita Liflland från Carls krona och öfveremna det åt Zaren emot en rik lösepenning. Han hatade ärskildt herr baron... ty ban älskade er gemål och hon fvisade honom med förakt. Hvad säger du? Sanningen. Han ville begagna mig till sin förtrogna ch sålunda erhöll jag kunskap om hans brottsliga lidelse, len jag bad er germål upptäcka för er. Men hon fruktade Yr häföghet. Vi vilja återkomma till Laurent! Ni fanns ej mera landet. Jag vågade hvarken upptäcka mig eller den lyckliga gossen, ty jag befarade att Hastfehr skulle besagna honom såsom. gisslan. Mitt beslut var, att söka komma till Finland, om jag ock skulle tigga mig fröfh Der visste jag att ni hade slägtingar, och åt deras vård mnade jag anförtro er son.