Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 2

sina tankar med afseende på revolutionsfesten, i stället för att genom någon jemförelse mellan i fjol och nu möjligen reta det lätt vilseledda folkets känslor till något obetänksamt utbrott, meddelas här: Mörknande nattens stjerna, skön lyser du i vester; höj ditt strålande hufvud ur molnet, vandra högtidligt hän öfver dina kullar. Hvart blickar du på heden? Hvart skådar du, sköna ljus? Hvilka äro de, som ligga der på heden? — De tala icke; de äro döda. Talen de dödas andar, talen, vi skola icke förskräckas! Vår stämma höjes för grafvens innevånare. Trång är deras boning, mörk deras vistelseort. En sten är deras enda minnesstod, ett aflöfvadt träd antyder deras graf. Vandra fram mellan de brutna molnen, du Måne! visa då och då ditt bleka anlete. Påminn oss om den natten, då kämparne föllo! Festliga dag, så mycket festligare som du är utan någon fest! Och hvad skulle vi fira? Första preussiska nationalförsamlingens upplösning? Oktrojeringarne? Belägringstillståndet? Den hotande upplösningen i Tyskland; Tyskland, som för ett år se dan ändtligen tycktes höja sig till sjelfmed vetande ur omyndighetens och skammens långa sömn? Söndringen och vanmakten hos det tyska folket, som skall blifva hvarken fritt eller enigt? Nej, vi hafva intet att fira. På en fest kunna vi tänka först då, när friheten och enheten verkligen är uppnådd, när den finnes grundad fast som de tyska bergen; när de tyska floderna ohämmade strömma ut i hafvet; när tyska frihetens strömmar hvarken uppdämmas af nordiskt barbari eller af grannars öfvermod blockeras; när det tyska folket icke mera anser som ett stalsbrott att vara fritt, och i medvetande af friheten tänka, tala och handla; när det anses såsom skamligt att med ofritt slafsinne tåla, hvad som gagnar de mäktiga; när jemlikhetens grundsats räknas för allvar; när rättigheten att lefva och arbeta, rättigheten till andlig och sedlig bildning, rättigheten till politisk jemlikhet erkännes och genomföres. Då vilja vi fira den 18 Mars. I dag vilja vi under allvarlig tystnad minnas denna dag under förlidne året, den dag, då demokratien reste sig. Folkens tystnad är en lärdom för konur garne.r