Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 2

hade man med dem betalt läkaren, som förbundit den lifdömdes arm, och förklarades, att landshöfdingen väl från ståndspersoner fått några par oxar och kor, hvilka skänkte eller sålde, likväl ej, enligt kommissionens åsigt, kunde anses för någon gärd eller tunga på konungens allmoge... Höglofliga kommissionen,, sade Prytz, sedan han afhört domen, har lika litet gjort afseende på mitt försvar, som på min anklagelse. Domen skall i alla fall underställas hans maj:t, till hvars rättvisa jag vädjar. Hos hans domhafvande finnes hon ej! Ni anklagar edra domare för orättvisa, ni pockar på er lejd... den är snart utel svarade Fehman. Jag tänker icke rymma, ej heller taga lifvet af mig sjelf! genmälte Prytz med stark tonvigt på det sista ordet. Han bockade sig och gick, efter en bortvisande åtbörd af ordföranden. Äfven den modigaste måtte med en egen känsloskakning höra sin dödsdom, och det är möjligt, att just då lifvet visar sig i sin skönaste gestalt. Prytz var i hög grad oförskräckt, han fruktade ej det minsta för döden, men åtanken på hans syster och hans brud, dessa af honom innerligt älskade varelser, gjorde den bitter för honom. fan genomlefde några ögonblick af outsäglig smärta; deras sorg, i synnerhet Marias, stod liflig för hans inbillning... Så ung, så älskvärd, skulle hon ju sakna hans kärlek till stöd på den tröttsamma vandringen genom verlden ... SJETTE KAPITLET. Tidigt på morgonen dagen efter den nyss berättade händelsen anmälde Dittmars kammartjenare en gammal qvinna, som utbad sig nåden att få tala vid geheimerådet Säg henne att jag ej har tid dertill, och är hon fattig så gif henne ett par daler. Kammartjenaren gick, men återkom genast. ;Hon säger att hon ej behöfver pengar, utan önskar få tala med geheimerådet., Dittmar reste sig från sitt arbetsbord. ,Hur ser hon ut? ,Högst besynnerlig; hon ser till och med utländsk ut Jag har aldrig i min tid sett så skarpa, nästan genomträngande ögon. Och fattigt klädd är hon icke heller fast det snarare måtte vara gammalmodigt det hon har pi sig. Och så tillade hon det med, att har inte geheimerådet tid att tala vid mig, så... så vet jag alt han tycker om gamla rariteter, och fråga honom om han inte ha lust att köpa den här skeden.