Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, MORD och KRÖNING.) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. En liten förargelse, säger du? Det är just inte brukligt att arrestera folk för småsaker. Ilan, som jag, har väl upptäckt någon grym och neslig orättvisa, och dervid fått sig ett par grefvar till förföljare. Jag ber dig, syster, tala! Det synes på din mine, att du har vigtiga nyheter att berätta. Ni, karlar, skryta ju så mycket öfver er sinnesstyrka, och likafullt tar du vid dig... . Margreta! PlEgma är icke sinnesstyrka. Kan vara! Men otygladt sinne är icke karlaktighet. Nu måste det vara värre än du vill fram med. Din taktik består uti att begagna biomständigheter, för att komma ifrån hufvudsaken. Hur hänger det tillsammans? Jo, ser du; jag blef icke litet flat öfver att se hänglås för Hesselgrens dörrar, och ledsen sedan, ty jag trodde honom hafva rest bort, ehuru du tillskref honom att vi skulle komma. När jag gick ner igen, öppnade en herre dörrn vid trappan i undre våningen... Förlåt mig, frågade jag, bor herrn här? Ja, svarade han, jag är öfverinspektor Hagman; hvem söker ni? Jag söker inspektor Hesselgren; har han rest bort? Alla dörrar äro stängda med utanlås... Han suckade och tog på sig en gudsnådelig mine, och du vet att gudsnådliga miner äro för mig det värsta af allt; jag såg på honom med riktig vedervilja ... Men söta Janne, blif inte häftig nu, när du får höra hvad han sade! Det måste i a!la fall fram, och orden bränna mig på tungan. ... Jo, han sade: Jag vill hoppas att det ej är så argt, som det låter... inspektor Hesselgren blef i går eftermiddags arresterad för högför räderi Alldeles min bistoria! var det enda Prytz förmådde ) Se A. B. M 4—6, 8—13, 15—17, 20—2922, 27—99, 31—314, 37—40, 42, 44—46, 48—50, 52, 55, 56, 58, 59, 62, 64, 67 och 70,