Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 1

han, efter ett litet uppehåll... mig smärtar det innerl sen, att jag är orsak till denna olycka. :.. Du ! Ja, just jag! utbrast han. När jag, förledd af mi hetsighet, och i förlitande på att konungen var i lande sade dem, att jag icke aktade, om det ock vore tio råds bref, beslöto de mitt fall; och att undanrödja en obetyd ig häradsskrifvare, syntes dem ett lappri. Men genor mig blefvo de uppmärksamme på Hesselgren, omgåfvo ho nom med spioner, funno att han var dem farlig; ty ha har betydliga inkomster och en vigtig tjenst, och hver vet hvilka hemligheter han kan hafva kommit på spå ren. .. Räddas skall han dock, om det än skall kosta mi ifvet!, Han uppsteg och gick några hvarf fram och tillbak: 5ystern följde honom med spänd uppmärksamhet. Store Gud! ... tänkte hon... hvad måtte han ej li la !... hans ansigte blir eldrödt... hans ögon blodröda.. 1an gråter... det är hemskt alt se en sådan man gråta Janne, söta Janne! Tala vid din vän, din syster! De ir väl icke så förtvifladt heller, som du i första ögon licket tycker. Någon utväg måste väl finnas... Ofver emna dig blott ej åt denna grufliga smärta! Glöm icke tt det vore dina fienders största triumf, om du dukad inder för dem. Du är ju fri! De bafva ej kunnat förm konungen att återkalla lejden. Behåller du din sinnes ärvaro och är försigtig, bör du kunna vara din vän til len största nytta, då deremot allt är förloradt, om du öf erlemnar dig åt en fruktlös sorg. FEMTE KAPITLET. Gud nåde den part, öfver hvilken dom redan på för and är fälld, och hvars mål efteråt endast pro forma fö etages till undersökning. Till denna kategori kunna si äl Hesselgrens som Prytzens rättegångar hänföras. God ycket var den gemensamma lag, efter hvilken de döm es, och endast behandlingen var olika, till följe af olik icten i begges personligbeter och deras ställning i sam: ället. Emot Hesselgren, såsom en man af mera anseende, och lmänt aktad och älskad, måste man iakttaga varsamhet