Aftonbladet – 27 mars 1849, sida 3

BLANDARE ÄVINEN: Italienska operan i London. Denna teater; som under de två förflutna åren skördat en så lysande framgång på vår Jenny Linds Juppträdande, annonserar nu sin personal för den instundande säsongen, som skulle begynna den 13 dennes. Man finner der följande namn, bland hvilka en stor del nya: Demoiselle Alboni, som under vintern varit mycket beunIdrad i Paris; madame Frezzolini, som kommer från Petersburg, der hon gjort furore; signora Gazzaniga, prima-donna vid stora operan i TuIrin; signora Parodi, en ung elev till madame Pasta; madame Giuliani, som skall vara en stårk sopran, och Cassolani, en ung contraalt. Af dessa äro endast Alboni och Frezzolini förut I kända i England. Tenorer äro Gardoni, CalIzolari och Bordas, de båda sistnämnde nya. Baser och baritoner: Lablache, far och son; I Belletti och Colletti. För balletten bjudas på: Carlota Grisi, Marie Taglioni, Rosati, Paul Taglioni, Petit Stephan, Louis dOr, Therenot, Aussondon, Lamoureux och Julienne. På hvad sätt Jenny. Lind skall komma att deltaga i dessa representationer, eller om hon ens är engagerad, nämnes icke. -Måhända ger detta nåIgon sannolikhet åt ryktet, att hon skulle komma Jatt ingå ett annat slags förbindelse i England. — Merteor. Kongsberg den 4 Mars. Vid Vestfossen har i dessa dagar en resande observerat lett luftfenomen, som såg ut såsom en eldkula med svans. Den stod orörlig i flera minuter, sprang slutligen sönder under en knall, och utskickade då småkulor, som under ett lindrigt susande nedföllo till horisonten och slocknade. — EN NY PRETENDENT TILL TYSKA RIKETS kejsarekrona har uppstått. Den fördrifne exhertigen Carl af Braunschweig har fått den fixa ideen att fransmännen inom kort skola utropa presidenten Bonaparte till demokratisk Kejsare af Frankrike och Frankfurtarne exhertigen sjelf till kejsare af Tyskland. För att vara så mycket närmare till hands vid den stora katastrofen, har exhertigen med pick och pack flyttat ifrån London till Paris. — Grelve Trautmansdorff, kejsar Carl VII:s stallmästare, köpte af Jakob Stainer cn fiol på följande vilkor: 33 louisdorer att betalas kontant vid köpets afslutande, 20 francs månadtligen, en god middag hvar dag, en galonnerad klädning, 2 fat öl, 12 korgar frukt åt honom sjelf och lika mycket åt hans gamla amma, allt årligen. Säljaren lefde sedermera 46 år, så att fiolen kom att kosta omkring 22,000 francs. (Tiden.) — BaANAN-PAPPER. Redan år 1840 begynte en fransk pappersfabrikant, Rogues, egare till pappersbruket Echarcon, att göra försök med papperstillverkning af det fina men starka trådämnet i bladen på Bananer eller Pisang (Musa paradisiaca) och Aloe. Framgången deraf föranledde franska ministerdepartementet för handeln och jordbruket att d. 7 Januari 1846 förorda odling af bananer och aloe i Algeriet, för att derigenom skaffa tillgång på råämne till dylikt papper. Först helt nyligen har denna fabrikation äfven gjorts till föremål för en undersökning af franska vetenskapsakademien. TIakademiens sammanträde den 49 sistl. Februari afgafs ett betänkande häröfver af en särskild kommitte. Betänkandet erinrar att erfarenheten med pappersfabrikationen af de ifrågavarande tropiska råämnena bar lemnat ett nytt prof på de hinder, som vänta införandet af hvarje ny uppfinning, så snart den på något vis strider emot gamla intressen eller vanor. Dessa hinder äro i närvarande fall sådana, att man, i brist på tillräcklig tillgång till råämne, icke ännu kan förutse när bananpapper kommer att ingå såsom vara i verldshandeln. Men att detta skall inträffa, anser kommitteen vara afgjordt. Bananen, som ännu mer än aloe passar till råämne för det nya papperet, odlas i alla tropikländer, icke blott såsom mnäringsmedel, utan såsom skydd emot solen för de unga kaffeplantorna. När den endast odlas som näringsvext, utsättas vanligen 2000 bananplantor på cn hektar (4000 på 4 tunnland). De uppvexa och bära frukt 3 till 4 gånger hvart år, och gifva en årsafkastning af 200,000 kilogrammer (öfver 41400 skeppund) frukt, mera närande än potatis. Hvar gång frukten är mogen vissnar plantan, och den. ofantliga mängden af stänglar och blad begagnas knappast, om icke stundom till gröfre snören. Det är af torkade stänglar af denna vext, införda från Vestindien, som man nu i Frankrike sökt tillverka papper. I mån af den frambragta varans finhet har man fått 25, 50 till 89 procent papper af det torra råämnets vigt. Franska vetenskapsakademiens kommitte bar funnit att förmånligaste sättet för råämnets tillgodogörande skulle vara om bananstänglarne och bananbladen bereddes i Vestindien till lump, innan de ännu hunnit torka. Arbetsoch transportkostnad skulle derigenom sparas, och lumpen sannolikt kunna säljas i Europa till samma pris som linnelump. Tillgången på råämnet är i tropikländerna obegränsad. Bananpapperet kan fås lika fast och hvitt, som det bästa linnepapper, men det är mångfaldigt starkare, och behöfver knappast någon limning för att kunna begagnas som skrifpapper och ritpapper. Kommitten anser det som en sak af vwigt, isynnerhet för varaktigheten af allmänna handlingar, bankosedlar, vexlar och:dylikt, att denna tillverkning uppmuntras på allt sätt; i synnerhet sedan bomullslump begynnt så mycket användas i stället för linnelump och lemnar ett i afseende på styrkan och varaktigheten högst otillförlitligt papper; ty genom inblandning af bananlump ibland bomullslumpen kan man åt vanligt bomullspapper gifva samma fasthet, som finnes hos linnepapper. 3 — ÅSTRONOMISKE DAGURRREOTYPI. I franska vetenskapsakademien anmäldes den 5 Mars detta år: åtskilliga af mir Faye uppfunna tillämpningar af: daguerreotypien vid astronomiska observationer, hvaribland några äro af stor vigt. Om den af ett teleskop med 40 meters focus frambragta solbilden upptages på en daguerreotypplåt, så blir den omkring 9 centimeter i diameter, och så skarpt begränsad, att den kan noggrannt mätas. Man kan efter detta mått bestämma synvinkeln för solens skenbara diameter på 14 hundradedelar af en sekund nära, i stället för att det genom omedelbara observationer icke kunnat ske närmare än på halfannan sekund. Medelst två solbilder, upptagna på samma plåt, med 4 mimuts tidsskilnad mellan hvar, kan solfläckars rörelse utrönas noggrannare än på annat sätt. Den vigtigaste tillämpningen är likväl bestämmandet af verkliga tiden för observerade fenomener, hvilken, till följd. af särskilda individers olika skyndsamhet vid fenomeners uppfattning, kan skilja på halfannan tidssekund. Genom jemförelse mellan en solbilds framskridande på en daguerreotypplät, och samma framskridande, under samma tid, enligt omedelbar observation, kan man nemligen utröna