Aftonbladet – 27 mars 1849, sida 2

bekant duett för mansröster ur Jessonda m. m. —U— MINNESFESTEN EFTER J. E. NORDBLOM. Detta företag åsyftade att på en gång egna den hädangångnes minne en gärd af högaktning och vänskap, samt bereda hans efterlemnade familj ett understöd; det har blifvit mött af en beredvillighet och oegennytta från medverkande konstnärer och flera andra personer, samt af ett deltagande från allmänhetens sida, som visade, huru mycket Nordblom såsom konstnär och menniska förtjenade att fortlefva i en hedrande åtanka. Ehuru det ej egentligen tillhör oss, act underkasta företeelserna vid denna minnesfest en kritisk granskning, så torde dock en öfversigt deraf icke kunna kallas olämplig. Nummervalet har allmänt vunnit bifall såsom öfverensstämmande med andan i detta företag; nästan alla numren förenade ock klassiskt värde med popularitet. Festen börjades med Beethovens Coriolan-ouvertyr: ett motstycke till den ryktbara Egmont-ouvertyren, kanske dock hållen i en ännu mera storartad styl. Rodes violinconcert i Hmoll — en bland denne mästares skönaste concertkompositioner, likaledes af en grandios karakter — spelades af hr Randel i den rena gedigna styl, som så mycket utmärker denne konstnär. Cadenzan till concerten är mästerlig och efter vår tanka alldeles i Rodes anda; den är författad af hr Randel. Tyvärr gafs blott första satsen af denna concert. — Af dille Berwald hörde man grefvinnans herrliga aria (Cdur) ur Figaros bröllop; detta nummer väckte med rätta mycken uppmärksamhet och bifall. — Mozarts stora pianoconcert i Dmoll, hvarvid hr Berens utförde pianostämman, följde nu. Hr Berens spel bevittnade äfven här den grundliga musikaliska bildning, hvarför han förr gjort sig känd, ehuru han tycktes vara något ovan vid det instrument, som för tillfället begagnades. Detta verk, utan tvifvel ett bland de skönaste, som någonsin i denna väg blifvit författade, frambragte imedlertid ej all den effekt hvaraf det är mäktigt, emedan ett arbete af så komplicerad instrumentation omöjligen efter blott en repetition kan utföras med den ensemble, den fina schattering i nyanserna som här är oundgänglig. Man kunde imedlertid af det mycket anlitade hofkapellet, som äfven vid detta tillfälle visat mycken oegennytta, ej begära flera repetitioner. — Efter pianoconcerten följde den stora qvartetten ur operan Gerusalemme liberata af Righini, som af m:na Berwald och Fundin, hrr Gäönther och Walin gafs med mycken framgång. Denna komposition är ett fulländadt mästerverk: den förenar Italiens melodirikedom med det tyska klassiska arbetet. Skada att den förträfflige Righini skall vara utesluten både från vår svenska och italienska sångscen. Andra afdelningen öppnades med en nekrolog öfver Nordblom, hvartill äfven fogades en strof ur texten till sorgkantaten. Herr Almlöf uppläste detta med ett lika värdigt som enkelt och hjertligt föredrag, och det intryck han dermed gjorde hos den hädangångnes talrika vänner, hvaribland hr Almlöf också befunnit sig, kunde ej misskännas. Härefter följde en kör ur Nordbloms musik till festen i Upsala för H. M. Konung Oscars kröning. Denna högtidliga, i Glucks anda tänkta komposition utfördes af en nära 120 personers stark kör med orkester, och gjorde en ypperlig effekt. Öfverhufvud gingo körerna utmärkt väl, hvaruti det oförtrutna nitet hos hr Cronhamn, som ledt deras instuderande, hade väsendtlig del. — Tvenne af Nordbloms skönaste romanser: Sången och Ungmön i lunden, sjöngos vid pianot af hr Strandberg,som äfven jemte hrr Lundberg och Walin utförde den täcka terzettinon af Nordblom: Fly ej kärlekp. Före och efter denna sång gåfvos 2:ne manskörer af Nordblom: Forntida Minnen och den allmänt kända och värderade Herrliga land,. Det hela slutades med en sorgkantat af Nordblom, bestående af en marsch, recitativ, aria och kör, och hvilken skulle hafva frambragt ännu mera verkan, om ej det vackra recitativet för basröst blifvit uteslutet. Arian sjöngs af hr Walin; den serdeles lyckade texten till kantaten var för tillfället författad af hr C. Feuk. Minnesfesten hade ett så mångtaligt auditorium som salen kunde rymma, och bevistades laf D. K. H. Kronprinsen och Hertigarne af Upland och Östergötland. —U— er I — Linköpingsbladet berättar, att den å Marieborg och Gösta yppade sjukdom bland boskapen icke är den elakartade lungsjukan, utan en svårare lunginflammation. Professor i nt kr NR