Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 2

— HÖGMÅLSRANSAKNINGEN I BOURGES, ANGÅENDE MAJUPPRORET. Forts. fr. Thorsdagsl.) De öfrige fångarne kunde antingen icke förmås att ingå i svaromål, innan vittnena blifvit hörda och de tilltalade kommit i tillfälle att med dem konfrontera sig; eller ock blef deras hörande tills vidare uppskjutet, på domstolens beslut. Man begynde således-den följande dagen den 40 Mars med förhörandet af vittnena. Första vittnet Dagenau, värdshusvärd, hade den 42 Maj deltagit i en politisk middag som gafs hos Dourlans. Man öfverlade der om dagen för den tillämnade manifestationen till polackarnes förmån. Meningarne voro delade; men slutligen bestämdes, genom omröstning, att manifestationen skulle utföras den 43 Maj. En och annan hördes säga att man borde hugga hufvudet af de representanter som icke begrepo republiken. Raspail. Ar det första gången som vittnet uppträder i en högmålssak ? Villnet. Ja. Raspail. Har ni icke redan år 4831 vittnat ungefär detsamma, i målet emot Desirabode? Talade ni icke äfven då om lystnad att afhugga hufvuden? Dagneau. Nej. Raspail. Den saken kommer att cfterforskas. Thomas. Deltog icke äfven vittnet i den omvittnade omröstningen? Dagneau. Största delen afsällskapet uppstod för att rösta; för att icke ådraga mig någon uppmärksamhet gjorde jag som pluraliteten. Allm. åklagaren Baroche. Var icke inbjudningsplakatet till mötet hos PDPourlans undertecknadt af Sobrier? Söbrier. Det var undertecknadt så, utan mitt begifvande. Mitt namn stod derpå; men jag hade icke ditsKrifvit det. Raspail. Jag ber att Dagneau måtte förklara, på sin vittnesed, om han bland de nu häktade igenkänner någon af gästerna hos Dourlans: Dagneau. Bet gör jag icke. Raspail. Jag förstår i det fallet ej anledningen till hans hörande som vittne. Andra vittnet, Bousquet, redaktör af Bulletin des lois, instämmer med det föregående. Blanqui. Nu kommer jag ihåg fullkomligt hvilken rol vittnet Dagneau spelade vid målet mot Desirabode år 1834. Han uppförde sig på ett sådant sätt, att han länge var bittert hatad i Quartier latin. Herrar Mathey och Made, för närvarande national-representanter, kunna lemna vitsord härom. Dagneau blef åter inkallad och svarade, på fråga af ordföranden om han hade vittnat i någon föregående politisk rättegång; Nej. År 4830 var jag bland mnationalgardisterna till häst; jag befann mig på Champs-Elyses jemte min squadron, då Desirabode lossade sitt pistolskott. Vi befalldes att anfalla och anföllo. Raspatl. Brukar viunet icke att hos sig emottaga besök af personer, som höra till polisen? Dagneau. Jag är ch välfrejdad näringsidkare, som med heder förvärfvat hvad jag eger. Jag har aldrig stått i några förhållanden till polisen. De personer, som besöka mitt etablissement, äro aktningsvärdt folk. Raspail. Min mening är icke att angripa er frejd. Dagneau. Jag har verkligen varit föremål för bittert hat, på sätt som här har blifvit: nämndt. Man bar utmanat mig, jag har slagits. Jag har visat att jag icke fruktade mina fiender, och sedan har man lemnat mig i fred. Tredje vitnet, Carlier, 354 år gammal, chef för inrikesministerns polis, berättar, att när han den 45 Maj amände till nationalförsamlingens palats, hade gallerporten redan blifvit stormad. Han lyckades tränga in i församlingssalen. Der stodo då fiera personer på talaretribunen, men hans uppmärksamhet fästades blott .på den som talade; det var Blanqui. Vittnet återvände nu till inrikesministerns hotel, och begaf sig till polisdirektörens byrå, hvarest man sysselsatte sig med expedierande af bref till de 42 mairerna i Paris och de fyra legionerna i förstäderna. Carlier for sedan till Luxemburg, der han träffade Arago; han meddelade denne hvad han hade sett och hvilka åtgärder man hade vidtagit. Derefter återvände han till inrikesministerns palats der han träffade 7 eller 8 fremmande personer, och bland dem Recurt och Sobrier. Ordföranden. Känner ni icke några föregående tilldragelser som skulle kunna tjena till upplysning i förevarande mål; t. ex. händelser som stå i sammanhang med uppträdet den 44 April? Carlier. Såsem åsyna vittne har jag mig derom ingenting, bekant. Hvad jag vet, känner jag blott genom polisens gemensamma rapporter. Ordföranden. När ni i nationalförsamlingen fann Blanqui på talarcstolen: hvad hörde ni honom då vYltra? Carlier. Så vidt jag minnes, sade han, att fol: ket hade gifvit natioraiförsamlingen tre månaders kredit, och att det kade skördat tre månaders elände för sin tjenstaktighet åt nationalförsamlingen. Ordföranden. Hvad var egentligen Sobrierska