Har man. upptäckt min korrespondens med Broms?.. Men den kände ju konungen... Har min förbindelse mec den ädle, men oförsigtige Prytz gifvit anledning dertill?.. Så måste det vara. Tro kan jag icke, att de galn: rykten jag hörde om honom i Westmanland åro sanna men han har förmodligen med sin vanliga djerfhet upp: trädt mot missbruk och orättvisor, och derföre kommit någon olägenhet. Och likväl har jag så ofta varnat ho: nom, sagt honom att om han icke är försigtig i sitt upp: förande, störtar han sig endast sjelf, utan att förbäbtra något. De höga herrarne förstå nog att fria sig, de små bl offret ... Ack, rättvisan får hvarker vara blind eller klarsynt, utan enögd. Hittills hade han ej kännt sina bojors tyngd. Han försökte upplyfta armkhrne, men de nedsjönko åter, och med möda äöppslåpade han fötterna på britsen. Den domning, som nu infann stig i alla leder, nedtryckte honom på bädden, och försatte honom i ett tillstånd, mera af dvala än af sömn. Så fann honom om aftonen vaktmästaren, hvilken inbar en så vämjelig fångkost, att Hesselgren ej kunde förtära det minsta deraf. Den gräsliga hunger, som gör alla födoämnen ätbara, hade ej ännu infunnit sig. Följande morgon infann sig vaktmästaren med hans frukost. : Få nu se om herr fnspektorn har bättre aptit än i går aftons, sade han, försmädligt leende, under det han borttog den orörda gröttallriken. Ger ni inte edra fångar bättre föda än denna? Hvad är det för fara med den här maten, herre? År den ej god? Fem strömmingar, en half kaka spisbröd och ett stop välling! Hvad kan en fånge mer begära ?) Hör det också till saken att brödet skall vara stålbakadt, strömmingen eldröd och välffigen svart, som den blifvit afredd med sot, i stället för med mjöl, och framsatt i en skål, som om den tagits från fyrfotor? Ack, så: nådig herrn talar! En fånge ska väl icke sitta på gödstiga heller? Maten är god nog åt den, som ställt så till, att hån blifvit häktad., Med dessa ord lemnade han rummet. Inom förloppet af en half Wmme infann han sig åter...