Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oca KRÖNING. ? ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. Ar det hår jag skall förvaras? frågade han. Ja.n Han såg sig omkring och skyggade tillbaka för dett: näste, kallt, nästan mörkt, utan möbler, med kala, orappade murar, och endast en brits att ligga på. Min herre! är detta ett rum, passande till arrest åt en person, icke förvunnen till något brott? Jag är en man på icke så alldeles obetydlig plats i samhället, och begär ett anständigt fängelse, som åtminstone insläpper ljus och luft ... ,Hvad inspektorn kan hafva att beklaga sig öfver, gäl an att anmäla vid förhöret, svarade notarien och gick. åtföljd af vakten. Med en egen känsla af förtviflan skakade han sina bojor, då han hörde dörren tillbommas. Och hvem kan undra derpå?... Ho är den, af alla och sig sjelf aktade man, som vid en så plötslig tilldragelse, och drabbad a! ett så oförtjent öde, icke i förstone förlorar sin besinning och sitt lugn?... Inom gissningarnes vida rymder sökte han förgäfves något skäl till sin olycka. Store, evige Gud! utropade han, der han satt på sitt blifvande, ohyggliga läger. Hvad är det brott, för hvilket jag så behandlas? Aga vi en konung, eller blott en despot? Lefver jag, en fri svensk i Stockholm, eller en slaf i Moskwa?... Men, kungen får jag ej anklaga!... Han är missledd . . . ;Hvad vållar då detta? ty, innan man vågar narra en kun att med sitt namn besegla en så orättvis handling, måste åtminstone ett sken af brottslighet förefinnas ... och jag är oskyldig!... Hvad har kunnat väcka ett siiant hat emot mig? ) Se A. B. MM 1—6, 8—13, 15—17, 20—92, 27—299, 51—54, ö7—40, 42, 44—46, 48-—50, 52, 55, 5G, 58, 59, 62,64 och 67.