Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 1

Article Image
Inspektorn skall inställas till förhör, följ mig! På denna skyndsamhet hade Hesselgren ej ens: våg: tänka... en svag stråle af hopp tändes i hans bröst. Han följde vaktmästaren. Salen, dit han infördes, var stor, ljus och glad. Vår solen sken vänligt genom fönmsterrutorna, och en mild, an senäm värma spridde sig kring hela rummet. Kring ett stort bord i midben deraf hade redan de öfver honom nedsatta kommissionens ledamöter tagit plat Hesselgren studsade vid anblicken af dessa män, alla känd såsom missnöjda med konungen. Efter de vanliga, förberedande frågorna, uppläste aktoi ombudsrådet Fablström, anklagelseskriften. Den innehöl utt Hesselgren stått i korrespondens med rikets fiende; lemnat dem underrättelser om svenskarnes företag, skrifvi ill sin syster i Christiania, att de snart hade att vänt rämmande i Norrige m. m. Hesselgren stod, såsom dagen af åskan. Anklagad fö n nedrighet, som aldrig kunnat falla i hans sinne, be änkte han sig några ögonblick på svaret... Nå, hvad har inspektor Hesselgren att anbringa ? frå sade preses. : Att allt hvad man här emot mig anfört är grundfalskt IUdrig hade jag kunnat förmoda mig blifva offer för er ådan väfnad af list och lögner. Jag, förrädisk möt er konung, som jag dyrkar? Mot ett fädernesland, som jag å varmt älskar? Må man undersöka hela min föregående efnad, och se till om der finnes någon enda handling om kan lemna anledning till eller ens ursäkt för en så eslig misstanke. Innehålla mina papper en enda bokstaf om besannar den?... Jag anser ledamöterna i denna komnission för ädla, att döma en ärlig man på falsk angil else. Må man med mig konfrontera den usle, fräcke nklagaren, för att utröna om han vågar vidmakthålla sing ögner! . .. Herr inspektor!, afbröt honom Fahlström. Exklanationer äro inga oskuldsbevis, ty då vore ingen brottslig ITvad konfronteringen med Göransson angår, kan den, åtninstone här i tiden, icke ega rum, emedan denne, enlig! Trigslagarne, blifvit hängd såsom spion. Dock hade har nda in i dödsstunden icke velat frångå sin angilvelse.,

24 mars 1849, sida 1

Thumbnail