Aftonbladet – 23 mars 1849, sida 3

lig inställelse, återsändes slutligen de 20 dukaterne, och kläderne återtogos. Utom andra effekter, hade Winslöw äfven till-handlat sig några böcker, hvaribland en handbok för: resande ,i Sverige. Derjemte upplystes, att han hos en skräddare, under namnet Partlöw, beställt sig åtskilliga klädesplagg. Winslöw, hvars sätt är nästan barnsligt, syntes hafva föga begrepp om det obehagliga i sin ställning, eller följderna af sitt brott. Blott vid slutet af förhöret syntes han mera nedslagen samt utmattad, och begärde att få hvila sig. Han bekände otvunget allt; och sade, att det muntra lif kontoristerne förde i Danmark, förledt honom att sätta sig i större skuld, än han kunde betala. Stadsfiskalen de Berg bad här att få anföra, att då han erhållit underrättelsen, att Winslöw vistades på Blå Porten, hade han genast begifvit sig dit, men vid sin ankomst till stället, kl. ungefär 4, fått det svar, att ingen person med Winslöws utseende och klädsel fanns derstädes. Hr de Berg hade då besökt alla, värdshusen på Djurgården, och icke förr än efter Winslöws aflägsnande kl. half 6 från Blå Porten fått veta att han befunnit sig der. Detta beteende, att sålunda narra en embetsman, ansåg hr stadsfiskalen de Berg icke böra lemnas utan anmärkning. Målet anstår till dess protokollet hunnit att uppsättas, hvaremellertid Winslöw hålles häktad i stadshuset. — I dag voro till polisen uppkallade de personer, hos hvilka Winslöw här i Stockholm tillhandlat sig åtskilliga effekter. På polismästarens uppmaning återtogo de sina varor och återgåfvo köpeskillingen, med undantag af bodbetjenten hos hattstofferaren Sundborg, hvilken förklarade, att de varor han en gång sålt, kunde han icke utan sin principals samtycke återtaga; och som hr Sundborg för närvarande vistas i Paris, beslöt poliskammaren att medsända de hos Sundborg köpta varorne till Danmark. — Som polismästaren under gårdagens förhör uttryckte sitt ogillande öfver beloppet af den summa, som åtgått för majorens och Winslöws korta resa, inställde majoren sig åter personligen samt återlemnade ytterligare 80 rdr banko, sedan poliskammaren beräknat, att 40 rdr banko per dag för vivre, samt tredubbel betalning för skjutsen vore det högsta, som poliskammaren kunde anse möjligt att hafva åtgått. — I går afton, kl. !), 40 påträffades af en betjent hos lagman Sundin, i huset AM 8 vid Holländaregatan å norr, ett i portgången utlagdt gossebarn, af vid pass 3 veckors ålder, klädt i slarfvor. Barnet inlemnades genast till stora barnhuset. Någon upplysning om hvem som utlagt barnet eller är moder dertill har ännu ej vunnits. — En skoarbetare, hvilken i går infunnit sig i polisens förmak, i ändamål att betala en förut ådömd plikt för fylleri, men vid tillfället var så rusig, att han i sanslöst tillstånd måste afföras till Castenhoffshäktet, blef i dag af denna anledning åter pliktfäld till 3 rdr 46 sk. banko; och som böterne förvandlades till vatten och bröd, affördes han ånyo till häktet. — Korrektionshjonet Betty Törnqvist och qvinsIpersoren Augusta Lindqvist blefvo i går afton kl. 110 på Regeringsgatan, der de förde skrål och oväsen, arresterade. De lära hvarje natt stryka kring gatorna och föra oljud och spektakel. — Skomakaregesällen Asberg, boende i huset M 134 vid Malmskilnadsgatan, öfverraskade i går afton en okänd mansperson, som på vinden i nämnde hus var sysselsatt att göra inbrott uti en derstädes stående kista. Han arresterades genast och uppgafsig heta Jönsson, samt vara boktryckarlärling. Förhör jär med honom ännu icke anstäldt. — I poliskammaren är anmäldt, att qvinspersonerne Johanna Bogren, Emma Hallgren och Amanda Breding i onsdags middag på Regeringsgatan öfverfallit och slagit en fru Engman, hvarjemte den förstnämnda inslagit 2:ne rutor i dörrarne till br destilIlator Lundhs bränvinsmagasin. De skulle af polisibetjeningen eftersökas. — En hemslagtare vid namn Strömberg, hvilken på sednare tiden varit i miserabla omständigheter, !samt förtärt omåttligt bränvin, anmäldes att i går natt ha blifvit funnen liggande död på en scpbacke på Södermalm. — En bryggardräng hade i går låtit uppkalla Iskepparen Westerberg, med påstående att Westerberg på en krog tilldelat honom flere slag med en käpp, hvaraf ett blodvite i ansigtet följt. Westerberg bestred detta, och sade att han endast pekat på honom litet. — Nå, hur många pekningar gaf Idu honom då ? frågade polismästaren. — Det kan IJag icke så noga minnae, svarade W., men jag har icke gifvit honom rågra slag; dem har han väl fått af någon annan ordningsälskare., — Målet uppsköts, för bevisnings anskaffande. — En bagare hade låtit uppkalla ene arbetare, för det de olofvandes bortgått från sitt arbete, utan alt vidare låta höra af sig. På fråga hvarest de uppehållit sig, svarade den ene, att de varit här och der,. — På uppmaning att förklara hvar bär och der var, svarade han: Jo, vi gick öfverallt, och derifrån kom vi till Drottninggatan. — Nej, återtog polismästaren, jag vill ha bestämd uppgift hvar ni uppehållit er. — Jo, vi gick af och an, och Idet minns jag icke så noga, och sen gick vi fram Toch tillbaks och här och der, hvart vi tyckte; och Isen gick vi ingenstans, ty hr polisbetjenten kom loch kallade oss — Då husbonden emedlertid önIskade blifva dem qvitt, blefvo de ålagde att skaffa Isig annan kondition, samt att icke uppehålla sig här Å och der; ty då skulle de snart blifva satta i kurran. ) — En vedbärare vid namn Lundgren hade låtit luppkalla en traktör, med påstående att traktören Islagit honom ,obiskligt. Nå, berätta nu hur det gick till, tillsade polismästaren. Jo, det gick så till, att när jag, som är en bra karl, och det vet alla menniskor för resten, kom in till unga herrn, så sprang han på mig och gaf mig slag på skalln, så att det pep i bjernan. Nej, herr polismästare, han var full, invände traktören. Nej, full var jag inte, fast hufvet blef krossadt på mig. Jag var karl att genast gå till vaktkontoret och uppsöka rättvisans vågskål, det är tvärsäkert Idet; och ljug inte karl. Har ni några vittnen ? Nej; men mitt hufvud måtte väl kunna vittna, ty det vet nog ännu hur ået gick till. Farväl då. Målet får bero på ny anmälan; ifall några bevis kunna åstadkommas.n Ja, det var rätt. Han ska inte komma undan. TVi ska nog ta rätt på karnaljen, herr polismästare. I Norrköping. Ett försök till rymning har skett å härvarande stadshäkte, men lyckligtvis blifvit upptäckt. De :trenne personer, som äro häktade för stölden i Häradshammars kyrka, hade nemligen uti det rum, hvarest de sutto, eller den så kallade smedskammaren, först genomhuggit en plankyvägg och sedan gjort en mindre öppning i muren. Som emedlertid väggen emellan trädoch stenmuren är fylld med sand, hvilket var opåräknadt för arrestanterne, nedrasade en mängd grus, det de dock sökte dölja så godt de kunde uti ett par madrasser. Vid visitation förliden måndags morgon blef tilltaget upptäckt, synnerligast af den omständigheten, att litet sand blifvit spildt på golfyet.