som då begärt vittnets hörande i saken; äfvensom j vittnet, på gifven anledning, bestämdt förklarade, att!s misstag på person i de mot bankobokhållaren Alm-l1 gren afgifne vittnesmål kunnat föranledas deraf, att ifrågavarande person varit ungefär af samma längd och kroppsställning som Almgren, och klädd såsom han i rock med ljus skinnkrage; men att det icke varit Almgren visste vittnet så mycket säkrare, som meranämnde person varit något fetlagdare och utan polisonger; upplysande slutligen vittnet, att det äfven bestämdt erinrade sig icke hafva den ifrågavarande aftonen vid något tillfälle i Kyrkbrinken varseblifvit Almgren. Upprepadt och vidkändt. NV På frågor af aktor, huru lång tid våldet fortgåttr innan militär anlände till stället; om vittnet vidlg tillfället sett någon polisbetjening tillstädes på platsen eller i öfrigt förmärkt några bekanta personer derstädes, samt när och på hvad sätt väldet emot porten slutat, — svarade vittnet att våldet fortgätt ungefär en half timma eller till klockan omkring ätta, då först vakt ankommit; att vittnet ej förmärkt någon polisbetjening å å stället, ehuru vittnet enkom sett efter sådant, och ej heller derstädes varseblifvit någon person viltnet kände; samt att våldet emot porten ej upphört förrän vakten tillkommit. Vittnet hade ej sett huru med försöken till portens inslående tillgått, utan endast iakttagit att man dervid begagnat något större tillhygge. Oväsendet och hurraropen hade på ett mycket häftigare sätt förnyats då orostiftarne nödgades gifva vikay för den anryckande soldattruppen, mot hvilken äfven stenkastning föröfvats. Då något vidare i dag ej förekom, beslöt rätten att för justering af denna dags protokoll uppskjuta målet till nästa thorsdag den 44 i denna månad klockan 40 förmiddagen, då samtlige på fri fot varande tilltalade, vid enahanda påföljd, som förut blifvit stadgad, borde tillstädeskomma, äfvensom stentryckaren Bengtsson för vittnesmålets justerande skulle sig inställa; hvilket afsades. Afträdde. Affördes. Den 11 Januari. S. D. Jemlikt rättens den 4 i denne månad fattade beslut, pråropad s nu åter det från berörde dag uppskjutna ransakningsmål, angående de under Mars månad nästlidne år här i hufyudstaden timade oroliga och våldsamma tilldragelser; dervid, i närvaro af allmänna åklagaren, vice auditören De Mare, samt från häktet förehemtade sidenväfverilärlingen Bergman eller Fluur, förre korrektionisten Kanberg och skräddaregesällen Öbergsson, sig inställde, med undantag af bankobokhållaren Almgren, hvilken förut på dagen hos rätten sig infunnit och, sedan han afgt sig rättigheten a:t öfvervara justeringen af protokollet, erhållit tillstånd att i dag från rätten uteblifva , glasmästaren Booberg, glasmästarelärlingen Sandberg, skomakaregesällen Engström, målaregesällen Ljungströmmer, förre handlanden Godhin, snickaregesällen Medin, bokbindarelärlingen Möller, målarelärlingen Lundqvist, skräddaregesällen Hagelfeldt, snickaregesällen Igelström, skräddarelärlingen Mellberg, snickarelärlingen Malmström, boktryckerilärlingen Sjöberg samt förre studeranden Gnospelius och förre plåtslagerilärlingen Kleberg, de tvänne sistnämnde reqvirerade, Gnospelius från gäldstuguhäktet och Kleberg från södra allmänna arbetsinrättningen; äfvensom nu voro tillstädes stentryckaren Bengtsson och polisgevaldigern Jederin. Protokollet för den 4 i denna månad blef nu till justering uppläst, dervid stentryckaren Bengtsson godkände den af honom afgifne vittnesberättelse såsom varande till alla delar riktigt uppfattad, under förklarande att han i saken icke hade något ytterligare att tillägga; hvarpå stentryckaren Bengtsson åter fick bortgå. Härefter ingaf polisgevaldigern Jederin till rätten en skrift af följande lydelse: Till Stockholms kämnersrätts andra afdelning. Af tjenstegöromål hindrad att vid domstolen vara tillstädes vid förhöret den 7 sist). December, då ransakningen rörande de här i staden under sistlidne Mars månad timade oreligheter, handlades; har jag till min icke ringa förvåning genom ett här i staden utkommande tidningsblad inhemtat., att min förra husvärd, minuthandlaren Johan Öberg, vid förstnämnde tillfälle, til domstolen inlemnat en skrift, rörande det våld, som föröfvades emot hans hus JM 2 Stora Badstugatan i Clara församling, antydande Öberg bland annat, att detta våld skulle skett derföre, att jag vid nämnde tid vari huset boende, hvadan han ock begripligtvis kommit till den förnumstiga konklusionen att jag vore skyldig och borde förpligtas, att ersätta de af våldsverkarne sönderslagne fönsterrutorna. — Detta kuriösa påstående likasom Öbergs infama skrift i öfrigt anhåller jag att få besvara genom följande min förklaring, hvilken torde få inflyta i protokollet för denne dag. Minuthandlaren Öbergs beskrifning öfver hvad som passerade honom öck mig emellan, i anledning af ifrågavarande händelse, är i så många delar sanningslös och vittnar alltför mycket om hämndkänsla emot mig, som tarfvar betydlig justering. Förhål landet härmed är följande: Då jag klockan nära 2 på natten emellan den 48 och 49 Mars, från den tjenstgöring mig var anbefalld, anlände till mitt hemvist i Öbergs omförmälde hus, bemärkte jag att flere fönsterrutor voro sönderslegne på huset, hvaraf likväl icke någon å de fem fönsterlufter, som tillhörde min förhyrda, tvenne trappor upp derstädes belägna lokal. I portgången möttes jag af min värd Öberg, som genast började att mot mig utfara i otidighet, hvarvid han förebrådde mig, att jag före mitt aflägsnande från hemmet klockan half tre på eftermiddagen icke meddelat honom underrättelse derom, att våld i huset skulle sednare på aftonen komma att ske, hvilket, efter hans förmenande, icke kunde hafva varit för mig okändt. Undfallande besvarade jag Öbergs utgjutelser och förklarade att jag alldeles icke haft på förhand ringaste aning om hvad som skett. Med kännedom likväl om Öbergs njugghet och motsträfvighet vid äfven de aldraringaste depenser, lät jag! reparera skadorne å de sönderslagna fönsterrutorne Itidigt följande morgon, samt uppgjorde liqviden derföre, :såsom synes af den vid polisundersökningen il Iprotokollet intagne qvitterade räkningen. På söndagseftermiddagen hade, såsom kändt är, lånyo en mängd fönsterrutor blifvit på Öbergs hus inslagne, hvarvid äfven 3 eller 4 å de rum derstädes, som af mig beboddes. Härom erhöll jag underrättelse, då jag en stund derefter på aftonen afllägsnade mig från den plats, hvarest jag i tjenstgöring var kommenderad, för att i hemmet tillse hu-l stru och barn. Jag erhöll då upplysning derom, att Iden under föregående natt så vredgade och morske Ihusvärden Öberg hade genast vid den första Tutans klingande flytt från hus och hem, tagande vägen öfI ver ett byggerage och vidare genom en bakgård somt, enligt hvad det förmodades, begifvit sig till någon åt Ladugårdslandet boende bekant, sedan han likväl förut visligen bringat i säkerhet hos en af de pål nedre botten boende hyresgästerne sin älskade låda. Från sin utflygt till Ladugårdslandet återvände Öberg icke hem förr än efter flere dagars förlopp. Sedan de i Öbergs våning å nyo sönderslagna fönsterrutor ytterligare blifvit denna gång genom hans Tföranstaltande insatte, anrcälte hos mig glasmästaren som verkställde detta arbete, att Öberg gifvit honom anvisning på mig, som, enligt Öbergs förmenande, skulle vara färnlioctad att äfven bhetala denna räk— LL -— KR MO AA me mt me m sm EH mm KA Hr ee mv OM ÅA D AA AA jr Ak SE — Mm ÖÖ RÖ I MM I DD mm mA LL Or KK OA