köttvigt ersättes, om den måste slagtas, med värdet af 25 lisp. kött å 2 rdr . . . . . . . . 50. Försäljning af samma kött, som också blott upptages till 2 rdr . . . .s 50. Huden omkring . . . oo s s ss 0 0 0 v 8. Summa rgs rdr 408. En ke om 40 lisp. får i ersättning: Värdet af köttet å 2 rdr . . . . s 20. Försäljning af samma kött . . . . . . 20. Huden omkring . . . . ss s ss ss 00. 5 Summa rgs rdr 45. Då sålunda ersättningen blifver i proportion mot förlusten, så medför det ingen våda för allmogen all inträda i samma bolag med egaren af dyrbara djur, och denne kan, utan andras orättvisa betungande, erhålla högre ersättning, än någet annat läns bolag, som stadgat ett maximibelopp, lofvat gifva. Genom denna method bortfaller allt det vidlyftiga bestyret med värderingar och besigtningar, hvilka dessutom hafva det felet att de måste of.a förnyas; äfvensom alla med dylika förrättningar förbundna misstankar om väld och mannamiån. — Methodens grund är fullkomligt objektiv; den kan af hvar och en kontrolleras, och någon åtgärd eller kontroll, som beror på godtycke, kan icke ens komma i fråga. Det må med skäl väcka förvåning, att man velat påbörda denna metod svårigheter och krångel vid verkställigheten. Utom den kontroll och de former, som dels äro nödvändiga för sjelfva inträdet såsom försäkringstagare, samt de som erfordras för att vinna visshet, atv djuret, för hvilket ersättning sökes, Verkligen haft den sjukdom hvarom fråga är, och hvilka nästan äro lika för alla bolag, återstår här den enda kontrollen, att låta väga det slagtade djurets kött, hvilken, om den ej af sockenkommittcen medhinnes, kan verkställas af något dess ombud. — Att vägar skulle saknas på landet är endast en tom undflykt. Våg finnes vanligen på hvarje herregård, och hvad beträffar vägningen af köttet efter allmogens små kreatur, så behöfs dertill i hvarje socken endast cen pyndare af trä, som går upp till 5 å 6 LE, hvilket är mer än nog till uppvägandet af de fyra fjerdingarne (en i sönder) af allmogens djur. En sådan pyndare är så enkel, att sockenkommittåen kan låta förfärdiga den af hvarje slöjdkunnig person som helst, och så lätt, att ett barn kan bära den gård och gård emellan. Kommitttens majoritet har trott sig böra genom denna motivering af sina beslut redogöra inför sina kommittenter för det sätt, på hvilket den sökt fullgöra sitt uppdrag. Dess förslag, som redan den ( i denna månad till Kongl. Maj:t i underd. öfverlemnades, har icke behagat alla — hvilket är menskliga företags vanliga lott — och man synes ännu icke öfverallt i vårt land vara kommen till den grac af medborgerlig bildning, som bjuder, att till vinnande af ctt stort ändamål uppoffra egna tycker och älsklingsåsigter. — Vi tro dock att våra kom. mittenter skola göra oss rättvisa, och om — hvilkei vi icke förmoda — de skulle neka oss den, äro vi fullt förvissade att vinna den af tiden, i fall nemligen den härjande sjukdom, om hvars bekämpande det är fråga, skulle allmänt sprida sig i vårt land Det skall då visa sig, antingen de på godtyckliga klassifikationer och värderingar grundade bolagen med deras invecklade kontroller, eller den af oss föreslagna, enkla, på rent objektiva grunder hvilandt metod, som gifver lika rätt åt den fattige och rike kan bäst uppfylla ändamålet och stå emot den påtryckning, som hvarje allmän olycka nödvändigt ut öfvar. — Stockholm den 49 Mars 1849. A. E. Wirsen. G. Lagerbjelke. J. Th. Nathhorst J.S. Billing. J.A. Zetlerberg. C.F.G. Silfverstolpe AA