Aftonbladet – 23 mars 1849, sida 1

med Svarisnet kunnat radda sSi5, scdan a 1500 af häns folk blifvit fångatagna. i FRANKRIKE. Att franska regeringen äfven å sin sida deltager i de allmänna rustningarne till våren, ser man bland annat af ett ministerielt cirku lär, hvari prefekterna anbefallas att skyndsamligen uppgöra tabellerna öfver den del af naItionalgardet, som kan mobiliseras. Samtidigt anordnas rustningar i krigshamnarne, isynnerhet i Toulon. ,Union Monarchiquev vill veta, att brigaden Moliere skall föras om bord till Italien. Ett blad från Lyon vill ock veta, att Iden första divisionen af Alparmåen fått ordres latt hålla sig redo till inmarsch i Italien. I Den halofficielle Moniteur du Soir,, vederlägger en uppgift i ett annat blad, att någon loenighet uppstått mellan Frankrikes och EngTlands kabinetter angående Italiens affärer. Ryktesvis berättas, att ministeren skulle i sin helhet vara obenägen mot en intervention till påfvens förmån, och att den ultramontane de I Falloux vill gå ur kabinettet. I Des. k. republikanerne af gårdagen (det Iparti, hvartill nationalförsamlingens majoritet hörer) har nu bildat sitt valutskott med den gamle Dupont (de IEure) i spetsen; Pierre Bonaparte är kommittctens sekreterare. Marrast har vid nytt presidentval den 14 Marsblifvit återvald till nationalförsamlingens ordförande, dock ej förr än vid den andra omröstningen. Vid en föregående omröstning, som blef utan resultat, hade han hela berget emot sig. s Efter en temligen stormig debatt har nationalförsamlingen antagit ett amendement genom hvilket republikens president erhåller 600,000 francs årligen såsom representationskostnader, i stället för sin ordinarie gage (likaledes utgörande 600,000 f.) Vi hafva förut omnämnt Bastiats amendement under tredje läsningen af vallagen, hvarigenom han yrkade att ministrarne skulle uteslutas från rättigheten att väljas till folkrepresentanter. Hans argument var hufvudsakligen, att oppositionen till stor del lät i sina anfall mot ministrarne leda sig af personliga afsigter, med ett ord, att hela den parlamentariska striden alltför mycket lemnade principer å sido för att hålla sig till person, och således gjorde, att landets vigtigaste intressen blefvo förbisedda, att de onaturligaste koalitioner bildade sig, för att åter upplösas, emedan de icke bläfvit bildade för någon princips, utan för personers skull. Lamartine finner det vara farligt att en man. hvilken genon sitt rika snille, sin samyvetsgrannhet och genom sjelfya nyheten i sitt framträdande lätt kan förleda en stor församling, och isynnerhet en enda församling, som genom en enda omröstning kan definitivt afgöra saken, så ensidigt behandlar) en fråga, af hvilken det konstitutionella lifvet till en del måste bero. Ettdera af tvenne! Antingen skola de utmärkte män, som önska att tjena sitt fädernesland underlåta att låta välja sig till representanter i hopp att blifva kallade ministrar; församlingen skall då förlora medlemmar som skulle utgöra dess prydnad, skulle lyfta dess moraliska och li politiska anseende. Eller också skola de föredraga j sin plats i nationalförsamlingen framför att varajl. ministrar, och då skulle landet endast få medelmåttiga krafter i spetsen för styrelsen. Det skall gå som det gick på konventets tid: män sådana som Vergniaud och Brissol ansågo under sin värdighet ! att vara ministrar; de läto andra fungera i sitt: ställe, i det de dock sjelfve styrde politiken; ministrarne, deras tjenare, åtlydde dem, handlade för , dem, och kullkastade den 40 Aug. thronen och författningen. Här har man oansyvarighetens system. (Djupt intryck.) Vi få den värsta af alla regeringar, den anonyma regeringen. (Bifall.) ; Bastiat i sitt gensvar påminde derom, att allal! parlamentariska koalitioner gå ut på att få popula-lt riteten på sin sida, att gripa folkets sinnesstämning c från dess svaga sida, att slå an på den delikatasteJ strängen, patriotismen, hatet mot utländningen, det yttre kriget, o. s. V.. och då man först har segrat, så bryr man sig icke om att uppfylla de förväntningar, man väckt. Om . något bidragit att uppväcka den politiska ecepticismen, så bar det varitt den eviga motsägelsen emellan mäns uttalade åsig-!g ter, då de stodo i oppositionen och då de inträdt i)k regeringen. Man behöfver blott uppträda här ochjr uppläsa de ord, som ministrar några månader förut i uttalat, för att beröfva dem deras popularitet. I Odilon Barrot. Det depopulariserar icke mycket! Bastiat. Lamartine har sagt, att församlingen eller regeringen eller rättare begge skulle förlora i anseende så vida mitt amendement gick igenom. g Jag hoppas tvärtom, att det skulle styrka begges b anseende, att man skulle lära att sysselsätta sig med landets sanna interessen i st. f. med de politiska N striderna. Jag yrkar, att förslaget måtte hänvisas till utskottet. En annan dag blef dock detta Bastiats amendement med stor majoritet afslaget af nationalförsamlingen, sedan Bullault, referent för utskottet, hvilket enhälligt afstyrkt amendemendet, med utmärkt klarhed visat, att det skulle blifva en allt för svår stöt för konstilutionen. General La Flo har återkommit ifrån S:t Petersburg och lärer berättat, att Kejsar Nicolaus är mycket vänskapligt sinnad emot den franska republiken. Man vill i Paris bestämdt veta, att den Brösselska kongressen om Italien icke blifver j komma att deltaga. Fonderna hafva fallit, såsom det uppgifves ned anledning af ställningen i Italien. Trerocents stodo på 54.90, femprocents på 85.10; ankens aktier på 2375, nordbanans på 466.2 5. STORBRITANNIEN. Billen om navigationslagarnes förändring harbr Underhuset fått andra läsningen, med 266 röter mot 210. st Fältmarskalken Sir G. Nugent har aflidit vidÖs 2 års ålder. Lord Palmerston har yttrat den förhoppning, tt striden om Slesvig Holstein skall blifva bigd på fredlig väg. . TYSKLAND. Proussiska konungens val till Tysklands kejre omtalas icke i de med dagens post ankome fidnibgar. såsom afsiordt.. Den 13 dennes