Aftonbladet – 21 mars 1849, sida 2

Det är mig obekant... Orderna äro underskrifna af hans majestät sjelf.n Allt visiterades, ända till stolarne. Papperen inlades i en koffert, och Hesselgren tillsades, samt öfverinspektoren anmodades, att påtrycka sina sigiller. Det är oerhördt!... en sådan embetsman ...! mumlade den sednare då och då. Derefter inkallades vaktmästaren, att till hand och fot belägga Hesselgren med bojor. Hvartill tjena dessa jern, då jag icke gör något motstånd ? frågade han, blek och bestört, emedan han ej längre kunde dölja för sig sjelf, att han var utsedd till offer för någon nedrig intrig. Orsaken tillhör ej mig att söka utforska... Orderna äro undertecknade af konungen! svarade fiskalen. Kungen låter då fängsla sin trognaste tjenare, sin varmaste beundrare!l utropade Hesselgren med smärta. Så upprörd han än var, märkte han huru ett flyktigt löje öfverfor hans förmans ansigte, och detta sade honom mer än allt annat, att han var redan dömd. ,Står det äfven i orderna, herr fiskal, att jag, belagd med dessa förfärliga fjättrar, på en så stor högtidsdag till ett spektakel för folket, skall, omgifven af vakt, tåga genom stadens gator ? Vi hafva vagn med oss.n Jag tackar för denna omsorg. Nästan alldeles nedtyngd af bojorna, förmådde ban knappt uppstiga i vagnen. Notarien satte sig bredvid honom, vaktmästaren kastade sig på kuskbocken, och vagnen rullade af öfver Norrmalmstorg, bron, Mynttorget, der han af en bekant tillropades: ;Hvart fan skall det bära af? När han såg sig omkring, hade han nästan lust att göra sig sjelf samma fråga, ty han hade redan lemnat alla vanliga häkten bakom sig. Men deruppiå fick han tid nog att fundera under den långa farten utefter Stora Nygatan, Slussen, och Hornsgatan nästan i ända, då vagnen till hans icke ringa förvåning stadnade vid gäldstugan. Han infördes genom en mörk gång i ett ruskigt fängelseruim, två trappor upp. (Forts. följer.)