Aftonbladet – 21 mars 1849, sida 1

FRANSYSKA NATIONALFÖRSAMLINGEN. ITALIENSKA AFFÄRERNA. Vi kunna icke underlåta att serskildt lemna äsaren en utförligare framställning al en öfverläggning eiler debatt i frågan om Italiens fribet och sje!fständighet, hvilken debatt förekom i fransyska nationalförsamlingen den 8:de dennes, och utmärktes genom den mest glänsande vältalighet af Ledru Rollin och Lawmartine, al bvilka den förre satte ministrarne i ett sådant bryderi, och så hänryckte åhörarne, alt han af flere tidningar liknas vid en ny Mirabeau, och för sin talang äfven vann beundran i motståndarnes leder. Straxt i början af sittningen, och sedan en petition om amnesti blifvit från. staden Lille framlemnad, begärde herr Buvignier ordet, och yttrade: att tillståndet i den utrikes politiken vore af den natur, att det måste allvarsamt oroa alla vänner till frihet, oberoende och nationalära. I flera delar af Europa ser man infall af främmande krigshärar, och en ny koalition af de nordiska makterna emot nationaliteterna i södern synes vara i beredskap. Dess första slag skola riktas åt Italien, och allt bådar att planerna snart skola realiseras. Hvad gör Frankrike under tiden? Nationalförsamlingen sjelf proklamerar den 24:de Maj sistl. år sin vilja, att Italien borde befrias. En rörelse till förmån för den italienska friheten föregick då: Pålfven, storhertigen al Toscana och kungen af Sardinien satte sig i spetsen för denna rörelse, med en mer eller mindre öppet förklarad syftning; men hvad man kunde förutse. hände: rörelsen, som hade kungar i spetsen, misslyckades. Rom har sedan prokiamerat republiken; Toscana har efterföljt exemplet, och Venedig, som redan hade förvärfvat sitt oberoende, har hållit sig uppe, så att Frankrike nu i det befriade Italien har ett bröstvärn emot de nordiska makternas inkräktning (olika röreser Ef SE AA RE ART RN da a er nig fr a EI