Aftonbladet – 20 mars 1849, sida 2

Ett bref från Frankrike af den 3 Mars yttrar: Oaktadt upprätthållandet af sakernas närvarande ordning och statspappers stigande kurs, äro affärerna likväl fortfarande i betryck. Annu får man alltjemt bygga på förhoppningen om cen bättre framtid. Hvad trävaror angår, är lätt att fatta, att då handel och industri så fruktansvärdt lidit under loppet af nästlidne år, kunna byggnadsföretag ännu icke åter påtänkas. Under sådana förhållanden är det hvarje ärlig köpmans pligt att gå varsamt tillväga och ej glömma den skakning, somralla fått vidkännas. Dessutom förestår Frankrike snart ett nytt valprof, som skall afgöra dess öde. Det vore väl om vid dylika underrättelser, till hvilka motiverna kunna vara så väl politiska som merkantila, allmänheten fick veta källan, eller hvilket handelshus som meddelat underrättelserna, o. s. v. I annat fall kan deras trovärdighet icke kontrolleras, men de uppskrämma alla, som icke hafva tillfälle till direkta underrättelser. ———kt—L — I går hade man på den kungliga teatern tillfälle att återse cen gammal bekant. Schiilers första dramatiska produkt: Röfvarbandet, har åter blifvit upptagen på scenen, efter en längre hvila. Huset var i det närmaste fullt, och publiken tycktes med nöje återse br Dahlqvist såsom Karl Moor, fru Westerdahl såsom Amalia von Edelreich och hr Almlöf som Frans Moor. Hr Wennbom hade öfvertagit den äldre grefve Moors roll och utförde densamma på ett förtjenstfu!lt sätt. Fru Westerdahl återgaf Amalias vackra parti med intagande natursanning och artistisk fulländning. Det utmärkta sätt, hvarpå hrr Dahlqvist och Almlöf utföra bröderna Moors roller, är kändt sedan pjesen förut gafs; man kunde dock anmärka, alt den förres aktion skulle vinna, om han vid ett par tillfällen något modererade den passioneradt höjda, nästan till skrik öfvergående, eljest vackra och kraftfulla organen, samt den sednares spel vinna i natursanning, om en viss, i manår öfvergående anstrykning af affektation saknades i det föröfrigt mästerliga sätt, hvarpå han personifierar den demon, Schiller med djerfya och skarpa drag tecknat i sim Frans Moor. s — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning förklaras, att det i Götheborg sistl. thorsdag utspridda ryktet att koleran skulle hafva utbrutit i skärgården, saknar all grund. — Östgötha Correspondenten berättar, att på grund af en till konungens befallningshafvande derstädes inkommen rapport, att den elakartade lungsjukan ty värr utbrutit bland boskapen på ett par ställen inom länet, har konungens befailningshafvande till chefen för ecklisiastikdepartementet affärdat en skrifvelse, hvarur vi hemte följande: Med dagens post ingick en af veterinärläkaren Fridman i Norrköping afgifven rapport, att den elakartade lungsjukan visat sig vid Marieborg, en half mil norr om Norrköping, hos en ko af gammal svensk race, som der slagtats, äfvensom vid Gösta i Wånga socken, nära vestra stranden af sjön Glan, hvarest en dermed behäftad oxe blifvit slagtad. Då emedlertid, enligt de underrättelser, sou hittills kunnat inhemtas, något kreatur från annan ort icke på längre tid kommit till Marieborg och dervarande kreatur icke varit i beröring med andra främmande, så torde vara möjligt, att der yppade lungsjuka är af sporadisk natur och skiljaktig från den i Skåne och Halland gängse smittsamma. Förhållandet är till kongl. sundhetskollegium inberättadt och begärdt att kunnig och af lungsjukans behandling erfarenhet egande djurläkare måtte på bekostnad af allmänna medel hitsändas 8c. — I Borås Tidning, för den 15 dennes läses Enkefru Anna Lovisa Carling och handlanden hr H. Carling hafva.denna vecka gjort en ganska frikostig, välgörande och hedrande disposition, derigenom att de skänkt riksdaler femtusende rgs, hvarpå räntan everldeligt anslås till Borås samhälles mest behöfvande, på de grunder gåfvobrefyet närmare bestämmer. ——— SKYDDSKOPPYMPNINGEN I RIKET ÅR 1847 Sundhetskollegii underd. berättelse till Kongl. M:t, af den 28 nästlidne December, innehåller hufvudsakligen följande: Summan af med framgång ympade yngre och äldre personer har uppgått till 68,605. Smiltkoppor hafva under 4847, med undantag ef Stockholms stad, icke förekommit, men lindriga modifierade deremot på några ställen blifvit observerade. Vaccinatörer och vaccinationsföreståndare hafva, enligt sotkennämndens intygande, med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, och vaccinationen har också, der andra barnsjukdomar derföre ibke lagt hinder i vägen, blifvit med vanlig framgång bedrifyen, och då inom någon församling oordning eller tredskhet egt rum, har rättelse genom vederbörande sockennämnders samt konungens befallningshafvandes försorg blifvit snart åstadkommen. De barnsjukdomar, hvilka, efter hvad uppgifvits, inom flere provincialiäkaredistrikt hindrat koppympningens behöriga utöfning, hafva varit mässling, kikhosta samt kroniskt utslag, hvilka hinder mest inträffat i Fahlköpings, Wexiö, Eskilstuna, Fahlu, Östersunds och Luleå provincialläkaredistrikt. Revaccination har inom få församlingar blifvit nnder året verkställd, till underlåtande hvaraf samma skäl blifvit uppgifne, som kollegium i föregående årens berättelser anfört; men der den blifvit begagnad, hafva koppor med normalt förlopp ofta nog deraf varit en följd. Kollegium bifogar förteckning på vaccinatörer, hvilka på grund af vederbörande läkares, presterskaps och sockennämnders rekommendation samt efter kollegii öfvertygelse gjort sig förtjenta af belöning i penningar eller medaljer för befrämjad vaccination är 4847. Bland dessa rekommenderas särskildt följande 6 vaccinatörer, nemligen: Erik Arfvidsson i Fässelanda af Elfsborgs län, orgelnisten V. Nederdahl i Ljusnarsberg af Örebro län, vaccinatören Ol. Hamberg i Arbrå af Gefleborgs län, vaccinatören Jonas Nordqvist i Attmar af Wester-Norrlands län, vaktmästaren Sven Nilsson i Christianstad samt vaccinatören Jac. Arrhenius i Hjortsberga och Edelstad af Blekinge län, att, i enlighet med K. M:s bref d. 8 April 4818, få bära belöningsmedaiien på bröstet, för det högre antal ympade, som uti samma bref stadgas. — För vaccinationens utöfvande inom Lappmarksförsamlingarne har kollegium lätit anordna bestämda arfvyoden på grund af Kongl. Maj:ts bref d. 99 Maj 1843. — Föreståndarne för vaccinuions-depöterne hafva hvar i sin krets gått ympare och allmänheten tillhanda med ympämne; men äfven läkare, som icke i egenskap af depötföreståndare atnjuta något arfvode af statsmedel, hafva ock med omsorg underhållit friskt vaccinämne; och anser sig kollegium i detta afseende böra särskildt nämna provincialläkaren i. Sundsvalls distrikt doktor Platzman, hvilken under 28 års tid underhållit och till kollegium årligen insändt specifik förteckning på utaf honom till vaccinatörer inom Westerbottens län utdeladt färskt vaccinämne. — Från sundbetskollegii vaccinationskontor hafva under året blifvit på inkommande reqvisitioner afskickade 2422 portioner vaccinämne, dels på glas och dels på benspetsar upp