Aftonbladet – 17 mars 1849, sida 3

ens förslag, helt enkelt kunna definieras med: emetsmannavälde, ty någon annan allmän måttstock lerpå har regeringen icke kunnat utfundera, och cke heller lär någon annan kunna för desamma ippgifva en allmängiltig måttstock eller ens en allnängiltig definition, som i egenskap at grundlagsjaragraf kan godkännas, efterlefvas och motsvara itt ändamål, att par preference gifva den solida vildningen och den vidsträcktaste erfarenheten säte ch stämma i riksförsamlingen., Det torde icke vara olämpligt att här tillägga några ord, i anledning af hvad tidninsen Upsala yttrat om embetsmannavälde. Då vi dela farhågorna för de följder, som skola ippstå, om embetsmanna-elementet erhåller fvervigt eller ett alltför stort inflytande vid valrätten, så mena vi dermed alldeles icke, utt embetsmännen här i Sverige, om man unlantager innehafvare af några få tjenster som vöra till statslyxen, hafva för stora eller afindsvärda vilkor, ej heller att de på något vis med rättwisa kunna för sina personer anes mindre aktningsvärda, än det öfriga folket. Tvärtom, finner man kanske hos dem öfver wufvud en större både bildning och humaniet; men faran ligger deri, att hela embetsnannaä-elementet äger ett gemensamt och följktligen i alla händelser mäktigt intresse, att nkräkta och skafva åt sig fördelar, på det allnännas bekostnad; det är en instinktmessig lrift, som åtföljer hvarje klass, som kommer ill någon makt; och man behöfver aldrig fruka, att icke embetsmanna-elementet skall veta tt tillräckligt bevaka sin sak hos representaionen, genom förbindelser och kanaler i det nskilda lifvet. THäremot är intet att invända. Men just derföre bör intet tillfälle till mateiel öfvervigt i representationen lemnas åt letta element. En byråkratisk despotism är len mest obarmhertigt utsugande af alla; och nan kan i förevarande hänseende icke lägga ör mycken vigt på den erkända sanningen, tt embetsmännen äro till för folkets skull, ;ch icke tvärtom, utan att derföre behöfva öra chorus med den obilliga ton, i hvilken mbetsmännen på ett och annat ställe, nu likväl vida mera sällan än före publicitetens utildning, tilltalas. EN STRÄNG PÅMINNELSE. En hos Justitiekanslersembetet ingilven skrift ch deraf föranledd förklaring lemnar ett exemel på den svårighet, som ligger i rättegångars ångsamma afgörande här i landet. Frågan är m den Löthmanska konkursen, anhängig vid iefle Rådhbusrätt, och hvari skriftvexlingen sluade för snart 3 år sedan utan att dom ännu allit: ett förhållande som måste förorsaka borenärerne lidande. Sakförhållandet upplyser tilläckligt af rådhusrättens förklaring jemte de lervid afgilna påminnelser, hvilka handlingar led. blifvit anmodad meddela. Till hr Justitiekanzlern! I anledning af hr Ragnar Agardhs förda klagan eröfver att vice konsuln grosshandlanden L. P. Löthnans vid denna Rådstufvurätt anhängige konkurs, i vilken klaganden, såsom ombud för handelshuset ireve et komp. i Hamburg, bevakat fordran, ännu cke blifvit med dom afgjord, har fr justitiekanzlern ehagat infordra rådstufvurättens förklaring: och får, ill följe deraf, rådstufvurätten, med återställande af lagoskriften, i ödmjukhet anföra. Skriftvexlingen i nämnde konkursmål slutades den Juni 1846. Att på den tid, som sedermera förjutit, målet icke hunnit utarbetas, må för en enkild part synas förunderligt och gifva ämne till klaner; men rådstufvurätten vågar antaga att den erfaenhet, som endast är domaren och embetsmännen irbehållen, om möjligheten att, i alla fall, rätta igskipningens gång efter tidsföljden, icke skall medifva ett obetingadt gillande af detta klander. Ifråavarande konkursmål, hvars vidlyftiga beskaffenhet anseende till mängden af bevakningar, klaganden :;ke kunnat undgå att medgifva, är för öfrigt samhansatt af flere rättsfrågor, hvilka icke kunna med itt hand öfverfaras. Då deremot desse, hvar för ig, taga i anspråk all den tid domaren skäligen an beräkna sig för noggrann utredning och moget edömande af invecklade förhållanden, samt andra nål, hvilkas lättare beskaffenhet äfven gifver anspråk å ett skyndsammare afgörande, icke medgifva ett afbrutet bearbetande af de mer invecklade, tror sig ådstufvurätten härmed hafva anfört nog(?), för att inör hr justitickanziren göra förklarligt, huruledes, tan någon klandervärd uraktlåtenhet å domstolens ida, vice konsuln Löthmans konkursmålhittills kunat förblifva oafgjordt, samt dermed ytterligare kan omma att fördröjas, helst en jemförelse med hvad agskipningen vid andra domstolar härutinnan kan iafva anmärkningsvärdt, icke torde utfalla emot ådstufyurättens fördel eller till bekräftelse på behöigheten af hr Agardhs klagan, hvilken rådstufyvuräten alltså anhåller måtte varda utan vidare afsende lemnad. I öfrigt bör rådstufvurätten anmäla, tt konkursmålet är under utarbetning och skall, så ort möjligt är, till afgörande föredragas. Gefle rådhus den 27 Dec. 4848. C. E. Wahrenberg. Is. Turdfjell. J. Bomgren. Er. Dan. Grapi. P. Stenfelt. Till herr Justitiekanslern! Sedan jag erhållit del af Gefle rådhusrätts förklaing, af den 27 sistlidne December, i anledning af nin förra klagan öfver nämnde rådhusrätts underienhet, att, efter den runda tiden af 2 år och 9 nänader, utgifva dom uti herr konsul L. P. Löthnans konkurs. kan iag ei underlåta att deremot af