ganger förut halt tUlllalle att bemarka, ehuru den icke så serdeles ofta deltager i den politiska debatten, innehöll i tisdags en kort men I träffande recension öfver den anonyma skrifIten: Tankar om det hvilande förslaget till lombildning af den svenska representationen, Isom blifvit medskickad Aftonbladet till dess Jabbonnenter i landsorten. Södermanlandstidningens yttrande öfver denna skrift lyder som följer: Titeln förefaller oss något för långt utsträckt, då tankarne endast omfatta vallagen, I men icke vidröra marschen för ärendenas beI handling, en beståndsdel af författningen lika vigtig som den förra. Dessa tankar hafva, med stöd af bifogade tabeller, till syfte att lådagalägga: a) att bondeståndet tillsätter alla andra kammaIrens ledamöter efter medelbara val, sjultio; b) att samma stånd, i förening med öfrige oprivilegierade, bestämdt tillsätter af landsbygdens ledamöter till samma kammare efter omedelbara val, tre; c) att nyssnämnde klasser, genom sannolik förstärkning från de privilegierade, ytterligare komma inom denna valafdelning att tillsätta sju; d) att hufvudsakligen städernes mindre näringsidkare blifva de, som komma att tillsätta desses deputerade till andra kammaren, trettio; och e) att sålunda bönder jemte andra oprivilegierade af andra kammarens 1350 platser disponera 110. Egde nu allt detta sannolikhet för sig, så skulle deraf följa, hvad författaren också uppger, alt de oprivilegierade erhölle öfvervigten inom de valnämnder, som utse första kammarens ledamöter, och sålunda bestämde rigtninIgen af äfven valen till denna kammare. De skulle nemligen då af valnämndernas 27 efter 130 ledamöter (Jemtlands län får dock blott 24 emedan det saknar stad med egen jurisdiktion) komma att tillsätta i tre län alla, i sex län 15 af 27 och i femton län 18 af 30. Men nu hänger det så tillsammans att: 1:o författarens siffror endast till en del bevisa, hvad de äro ämnade att ådagalägga, och 2:o att hans slutsatser till hög grad hvila på den förmodan, att de oprivilegierade icke blott skola hålla strängt tillsammans, utan äfven lyckas att draga öfver till sig åtskillige privilegierade. Då denna förmodan står i strid med allmänna erfarenheten, hvilken ådagalägger, att i alla tider de privilegierade mera än, de oprivilegierade förmått att hålla tillsammans och vinna anhängare i motsatta lägret, så underkännes suppositionen och återstå endast siffrorna. Hvad säga då dessa siffror? Jo: a) att bondeståndet kan, om det vill, tillsätta alla andra kammarens ledamöter efter medelbara val, eller 70, och samfäldt med andre oprivilegierade al kammarens ledamöter efter omedelbara val på landet, 3, således sammanlagdt 73, eller icke fullt hälften af andra kammarens ledamöter; och b) att — då röstproportionen mellan näringsidkare, embetsmän och fastighetsegare i städerne enligt författarens tabell kan uttryckas med talen 15, 11, 10, af hvilket förstnämnda tal, 15, de mindre näringsidkarne disponera 3;3; och de större 74; — det alldeles icke blifver de mindre näringsidkarne, som hufvudsakligen tillsätta städernes deputerade ij valnämnderna, utan den klass inom hvilken mesta sammanhållningen är att emotse, d.v.s. embetsmännens, understödd framförallt af någre bland de större näringsidkarne och fastighetsegarne. Men detta gifvet, blifver det icke, såsom författaren antyder, de oprivilegierade, lutan tvertom nyssnämnde kategorier af medborgare, hvilka, vid tillsättningen af första Ikammarens ledamöter, komma att disponera inom 13 valnämnder 18 röster af 30 och inom 6 13 af 27, samt endast ligga under i 3. Författarens tabeller äro derföre vid ett närmare skärskådande föga talande för det hvilande förslaget, ty ej är den vallag inbjudande, der det har all sannolikhet för sig, att de privilegierade disponera mer än hälften af antalet röster i andra kammaren och snart sagdt alla i den första. Vi veta väl att en viss tidning, som är mycket ifrig för förslagets framgång, påstår att siffror betyda föga och att endast den omständighet att medborgare af olika samhällsklasser komma att träda tillsammans för gemensam valförrättning, skall framkalla en samhällighet ledande till önskvärda val. Men denna sats, I vore den äfven i sig sjelf rigtig, är icke här tillämplig, då det hvilande förslaget utesluItande är bygdt på siffror och tyckes hafva I haft till ett at sina hufvudsyften att uppställa Jen skala för medborgares fosterländska sinne och sunda omdöme, egenskaper, hvilka till följe af sin andliga natur, icke låta mäta sig. Att, ör öfrigt, samhällighet skulle kunna uppspira Iderifrån, att den ene medborgaren får i vallurnan inbringa ända till 64 gånger så många röster som den andre, kunna vi icke falta; Idet förefaller oss tvertom alltför sannolikt att lett sådant missförhållande lätt kunde komma att framkalla åtlöje på ena sidan och harm på den andra. Vill man sambhällighet, vill man Ide lägre klassernes höjning, vill man billighet, ty den föga egande har lika dyrbara intressen att bevaka som den mycket egande, så måste Iman åt alla valberättigade gifva lika rösträtt. IMen detta antaget, bör rösträtten icke sträckas längre ned än som medgifves af den ståndpunkt, hvarpå samhället i andligt och materiellt hänseende befinner sig, med förutsättning af gränsens nedskjutande i samma mån samhällsodling och samhällsvälmåga gå nedåt. —— — Bohusläns tidning för den 1 dennes inInehåller en ny artikel rörande representationsfrågan, en fortsättning af den, som för någon Jtd sedan reproducerades i Aftonbladet. Uti denna sednare artikel, har B. L. T. företagit till undersökning den praktiska frågan, huru man ändamålsenligast bör söka tillvägabringa att uttryck af allmänna tänkesättet om representationsreformen — en fråga, som mycket sysselsatt reformsällskaperna, serdeles mr aren 4