Aftonbladet – 17 mars 1849, sida 2

Så att vi få löpa gatlopp begge två...? Må ske! Dela vi inte det ena, så ska vi dela det andra.n Under denna träta stridde fruktan och hopp i den uppfångade uslingens hjerta. ,Visst är guldet kärt, men jag skall försöka dem. .-. hviskade han till sig sjelf. Ankomsten af en piket gjorde slut på både frestelse och träta. Hej, holla! skrek sergeanten. Hvad har ni der? En rik fångst! svarade den andra soldaten. Din sakramenska karnalje! Nu få vi ingenting, hvarken du eller jag .,.. mumlade hans kamrat i skägget. , Må gålv blef svaret. Du kunde ha varit ärlig, men du skall ulltid vara en Ryss och Kroat du! Rätt åt dig! Piketposten var framme, och tog genast den darrande ynkryggen emellan sig. Sergeanten myste, då han i handen vägde den tunga rocken. ;Här ä bref!, skrek den andra soldaten, som, ifrig alt ställa sig in, visiterade fången in på bara kroppen, under det den första, af harm att se det rika bytet undgå sig, icke rörde sig ur fläcken. Han skall prompt föras till generalen ! skrek sergeanten, och kommenderade: Framåt marsch ! Denna befallning lugnade Göransson. Herr sergeant!, sade han. Jag begär inte bättre är det... Men haf den godheten och låt mig få taga pi rocken... jag fryser sål.. Om en sådan skälm, som du, fryser eller ej, kan vars lika mycket! Troligen kommer du, i alla fall, att inom ett par timmär dansa dinglidang, och då kan det inte vara så tokigt att ha litet köld med sig till vägs. Far baddar nog om dig sedan, så du får varmt, och aldri; kommer i sådant båkardo mera. Så påstår regementspa storn, att det går med desertörer och spioner... Och sc så, marsch, karnalje! Det behöfdes likväl icke. Generalen, åtföljd af sin: adjutanter, kom af en händelse ditåt. Han tycktes blifv: bestört vid Göranssons åsyn. . . Här, herr general! sade sergeanten, ha vi gjort el god fångst, en spion från främmande lägret. Om han er nat sig dit, eller kom derifrån,, vet jag icke; men en he brefpacka för han med sig, och rocken, den gamla trasan är fullspäckad med dukater., Vid dessa ord slet han bort hela fodret. Göransson glömde, vid anblicken af guldet, hela si