Aftonbladet – 17 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oca KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. FYRTIFÖRSTA KAPITLET. Omkring en mil norr om Christiania låg en liten stuga, så undangömd bland skogssnår och bergskrefvor, alt endast få visste af dess tillvaro. Till den ledde tvänne män sina steg. Den ene af dem ägde ett ärligt, öppet, djerft, nästan krigiskt utseende; man skulle tagit honom för söldat, om ej hans svarta rock, jemte vanan af ett visst af. mält allvar i alla hans rörelser motsagt det. Den andre, till sitt väsen lika hal och krypande, som den förre käck och beslutsam, var ingen annan än vår gamle bekante, Sander Göransson. De inträdde i stugan från hvars i midten belägna eldstad en tät rökmassa uppsteg mot vattentaket, och sammanpackade sig derunder, lik ett ogenomträngeligt moln. Utom husmodren, som kokade gröt, fanns ingen derinne. Vid den svarklädde mannens helsning ... Guds fred, mor Greta! var gumman på vägen att släppa grötkräeklan ... Håe då! ä klockarfar här! Och jag som inte kan gå från grytan! Käre klockarfar, var snäll och sätt er! Gubben min kommer väl hem i rappet, tänker jag, och gröten ska inle töfva ... Klockarfar förmår väl inte att äta en sked med?) MNär försmådde jag gröt? svarade Sven Backe med sin djupa basröst. Tvärtom skall det smaka rätt godt att få litet varmt i sig, sedan man gått så lång väg på qvällqvisten .... N Hör j, klockarfar!, afbröt honom gumman med orolig uppsyn, det måtte väl aldrig spörjas något eldsken heller från stugan här, för då så komma de satans svenskarne och äta upp allt gudslåne för oss... Nog har jag ) Se A. B. M 4—6, 8—15, 15—17, 20—94, 27—99, 51—34. 57—40, 42, 44—46, 48—50 52, 55, 56, 58, 59 och 69.