Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 2

1248 om året, nära 435,000 rdr bko. Detta är redan en vacker behållning. — De fleste tidningsläsare hafva troligen fästat sin uppmärksamhet vid det betänkande, som de af Stockholms stadsnämnd utsedde kommitterade afgifvit rörande åtgärders tillvägabringande för att åstadkomma enhet och samband emellan hufvudstadens fattigvårdsoch försörjningsinrättningar, jemte andra åtgärder till underlättande af de obemedlades och nödställdes belägenhet. Sedan detta ganska vidlyftiga betänkande blifvit in extenso aftryckt i Aftonbladet för den 35 och 42 dennes, samt sistl. gårdag, likasom i Dagbladet, och allmänheten säledes haft tillfälle att taga kännedom af innehållet, anse vi det, utan fruktan att blifva jäfvade, för en kär skyldighet att på publikens vägnar frambära ett uttryck af erkänsla för den ingalunda obetydliga möda, som hrr kommitterade haft ospard i och för de undersökningar, som måst föregå detta betänkande, samt för den omfattning i åsigter, det sammanhang i plan, den menniskovänliga anda och den enkelhet i framställningssättet hvarom innehållet vittnar, och hvilka göra detsamma till ett af de vackraste och talangfullaste arbeten, som i vårt land utgått ifrån någon kommunalmyndighet. Man bör väl ihågkomma, att frågan om underlättande af de fattigare klassernas belägenhet och beredande af arbetsförtjenst åt nödställde — denna sociala fråga, hvilken nu öfver allt väcker så mycket bryderi, sedan det börjat visa sig icke gå an att lemna detta allt för det mesta åt slumpen — ännu, såsom en gren af statsvetenskapen betraktad, framför allt i vårt land är så ny och tillika så svår, att man i många fall till en del måste trefva sig fram i brist af den erfarenhetens pröfning, som alla skolor och alla systemer al hvad slag som helst måste genomgå; och det vore således ett obilligt och öfverdrifvet anspråk, att i detta eller hvilket annat betänkande som helst öfver samma ämne vilja fordra ett fulländadt mästerstycke eller att deri vilja söka ett universalrecept, hvarigenom problemet med ens skulle vara löst. Så långt skall det troligen icke någonsin komma att hinna, lika litet som läkarekonsten, huru utvecklad och fulländad den än må blifva, huru mycket vetenskapen än kan lära sig att utransaka sammanhanget emellan de pathologiska fenomenerna, derföre någonsin skall mäkta att med visshet bota alla sjukdomar. Men man kan med rättvisa lemna om det ifrågavarande kommittearbetet det omdöme, att hrr kommitterade på ett förtjenstfullt sätt gjort sig bekanta med d2 idger och förslag, som erfarenheten på andra ställen vitsordat såsom lämpliga att användas för det stora ändamålet, och att deras arbete således öfverhufvud icke behöfver ställas efter, hvad man i samma väg förnummit från andra nationer. Orsaken hvarför vi tagit oss friheten framställa denna lilla opinionsyttring, är icke blott en önskan att säga några artigheter åt hrr kommitterade, hvilka i den mån deras förslag kan bära frukt, skola finna den största belöning derför i sin inre tillfredsställelse; om det ock kanske icke är så olämpligt att en offentlig gärd af högaktning hembäres åt medborgare, hvilka uppoffra tid och möda för en god sak, utan yttre eller pekuniär vederIgällninz. Det är egentligen en annan sida al Isaken, som vi ansett lämpligt att med anledning af detta tillfälle framhålla. Det har nemlligen ofta varit sagdt och nästan utbildat sit Ttill ett allmänt talesätt, att man bör akta sit Iför att göra för många fattigvårdsoch för Isörjningsinrättningar, emedan sådant till slute endast skall bidraga att framkalla ett lång I större antal af behöfvande och öka fattigvårds -I beskattningen successivt, ända till dess de fat Jtigas antal och bekymren för deras räkning växa de bemedlade öfver hufvudet. Mång: Iskrifter hafva ock i andra länder blifvit ut Igifna, hvilka efter ganska minutiösa undersök ningar slutat sig i ett sådant omdöme, och be -Tledsagat det med sifferuppgifter, samt sålund: I varit icke litet egnade att underhålla en så :Idan föreställning. Likasom förhållandet meren dels är med hvarje allmän jargon, kan man ocks icke neka, att denna tro till en viss grad hvi lar på en åtminstone skenbart faktisk grund, s tillvida, som erfarenhetsbevis delvis kunna framdragas till dess bestyrkande. Detta oaktad -lanse vi ett dylikt föreställningssätt icke blot för okristligt, utan fäfven för en villfa relse, hvilken beror derpå, att ämnet aldri förr än på de sista tiderna blifvit betraktadt -Ihela sin omfattning, utan från en ensidig ut rIgångspunkt. Det finnes inom den sociala ve -Itenskapen, ej mindre än inom den matemati ROSE YEN ROR RNE NOTER SN F EE EF I ee CU E