Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 1

med hetta och häftighet, de blott förvärra; ja, de äro mera behjelpliga att taga lifvet af en patient, än att kurera honom. Betänk detta, herre!, : Med dessa ord lemnade han arresten. Vaktmästaren följde honom, och tillbommade dörrn med cn försigtighet, som han haft en för rymningsförsök utmärkt brottsling derinne, och ej en olycklig, som för kroppslig smärta och själsskakning knappt förmådde vända sig på sin bårda bädd. Fan har rätt hviskade Prytz till sig sjelf. Men huru ofta ger väl passionen, detta sjelfsvåldiga, olydiga barn, gehör åt förståndet, den stränge tuktomästaren? Betänk detta! upprepade han nästan högt, och var straxt i en så upprörd sinnesförfattning, att han ej hörde den tunga jernbommen åter nedfällas, och ej märkte de kommande, förrän dörrn öppnades och Duwald, åtföljd al en landskanslist, inträdde. Denna syn afkylde icke febern som brann i hans blod. Hluru mår häradsskrifvaren i dag ? frågade baronen. Yreden band Prytzens tunga. Jag tror häradsskrifvaren har feber, ögonen se så bistra ut? Det vore icke underligt, svarade han omsider, då man ser sig i närvaro af personer, hvilka så skändligt missbruka det välde fördomar och tyranni gifvit i deras händer., Hör nu!v hviskade Duwald till kanslisten. Herr baron! fortfor Prytz, med hvad rätt har ni beröfvat mig min frihet?, pFörifra sig icke, värdaste häradsskrifvare, han förderfvar blott sin dyra helsa. Långt ifrån att qvarhålla honom här, är jag tvärtom hilkommen för att ätergifva honom sin frihet, sedan nu upplyst blifvit, att han verkeligen bekommit kongl. lejd; ty en för majestätsbrott anklagad person äger man full rättighet att häkta, hvar man tinner honom., Jag sade er ju, att jag hade lejd..., Det var ingen pligtig att tro. Dokumentet hunde hafva varit falskt. . Min herre! mitt namn är Prytz, och ej Duwald!b Baronen svartnade af vrede. .,