Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 1

Hvad är det som hänger och dinglar derborta? fråga de han soldaten, som passade honom upp. Den der, jo, det var en förbannade bonddräng, som fast han var svensk, gick med rapporter till fienden. V togo honom, så blef det ståndrätt, så på knä med syndarn och snaran om halsen. Det gick som en dans! svarad karlen likgiltigt. Å Med fasa satte Göransson koppen ifrån sig. Likson tvingad af en hemlig makt, måste han fästa ögonen på den na ohyggliga syn... Har herrn icke druckit ur silt kaffe ännu? jag skull bära ut koppen, yttrade soldaten. För att ej ådraga sig misstankar, återtog han koppen Den darrade i hans hand. Hvad fan? jag tror, herrn blef rädd för karlen der borta. Han kommer inte igen, det svarar jag för! Men si är det med herrar sivilla, de tåla inte vid att se något Jag var med, jag, och hjelpte till, vet herrn. Och det äl riktigt nöjsamt att få hänga upp en sådan der skurk .. Inte får han lefva, och inte törs han dö. Koppen blef Göransson tung, som bly, och vi trots: hvarje apothek att äga en sa illa smakande tinktur. som kaffet förekom honom. Karlen såg på honom, gick ut, ech heskärmade sig för sima kamrater öfver de sivillas pultroneri. TRETTINIONDE KAPITLET. Vill häradsskrifvaren bli frisk, så måste han kulva sill häftiga lynne, sade den Prytz i arresten besökande fältskärn, hvilken förbundit hans arm och ännu dagligen skötte honom. Den harm och otålighet, hvarat häradsskrifvaren öfverlemnar sig, inflammerar såret. och slår kallbrand till, så måste armen af., Huru kan herrn begära att jag skall vara lugn. som blifvit offer för en så gräslig orättvisa ?, Derom tillkommer ej mig att dömman, svarade den försiktige fältskärn. Jag är för tillfället herrns läkare, och som sådan måste jag säga hvad som gagnar eller skadar herrn. Hvem lider mest al herrns häftighet, tror berrn, det mot herrn fiendtliga partiet, eller herrn sjelf? ... Lagsaker bedömmer jag efer mir kirurgi. Intet botas