Aftonbladet – 14 mars 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Förhör angående clidsvådan på Waldecmarsudden har i dag hållits i polisen, dervid anledningen till eldens uppkonrist icke bestämdt kunde utrönas. Det på stället boende arbetsfolket hade i går middags sysselsatt sig med slagt i qvarnen och nyss ingålt i stugan der bredvid, då pigan Berglund upptäckt att eld utbröt från alla springor i qvarnen, samt en glugg, som blifvit öppnad i anseende till nyss förut i qvarnen upphängda kläders törkning. De hade då alla rusat ut och genom rop om hjelp tillkallat alla i grannskapet boende, men det var då redan för sent. Emedlertid kan man säga att större delen af de på platsen varande brädstaplarne, jemte några byggnader, räddades genom Holmsprutans verksamhet, emedan annars säkert alltsammans blifvit lågornas rof. 2:ne raska skeppare och en af de arbetskarlar som bodde på stället, räddade genom sin rådighet en brigg, som var liggande straxt utanföre udden. Anledning synes vara till den förmodan, att någon eldgnista från byggnaden bredvid qvarnen kunnat antända qvarnen, i hvilken hyfvelspån till myckenhet funnits, äfvensom skeppsinventarier. I sjelfva qvarnen fanns ingen eldstad. Egendomen tillhörde hr grosshandlaren Bergman Olsson, som icke haft hyvarken brädstaplarne, af hvilka v;:del brunnit, eller husen brandförsäkrade. På egendomen Herrmansdal, dit elden genom den starka blåsten fördes, nedbrann äfvenledes ctt stall och ett vagnshus. — Med anledning af Martin-Arosins sednaste bekännelse inför kämnersrätten, blef stadsgevaldigern Thomasson genast afsänd till hans landtegendom, för ut eftersöka de kläder Arosin uppgifvit der skulle innas. De påträffades uppe å en vind uti en korg, som var öfverhöljd med torf och mossa. Då Arosin i anledning häraf i går uppfördes till poliskammaren, för att upplysa om de funna kläierna voro de samma, samt var på väg att införas i essionsrummet, måste förhöret i anledning af brandignalerna uppskjutas tills i dag. Då målet i dag örekom, sade Arosin, att han icke kunde förnoda innat än att de funna kläderna. voro de rätta, men utt han icke sett på dem så mycket, att han nu betämdt kunde igenkänna dem. På fråga huruledes an medfört dem till landet, svarade han, att han aft dem i sin pelsrockficka; och då polismästaren jorde honom uppmärksam på, dels att de icke kunle rymmas i en ficka och dels att 2:ne skjortor af arnkläderna ännu saknades, sarwt frågade hyar dessa unnos, vidblef Arosin likväl att han förvarat dem i ockfickan, samt sade sig icke kunna lemna någon ipplysning cm skjortorna. — Modren och skhöterkan Berg voro äfven närvarande, och igenkände egge det förlorade barnets kläder. Då Arosin icke ycktes sinnad att lemna några upplysande svar på e till honom framställda Trågorna, återfördes han ll bäktet och öfverlemnades till kämnersrättens yterligare behandling.