Aftonbladet – 14 mars 1849, sida 1

intaget, och han stod med 20 eller 24,000 man och 100 eller 150 artilleripjeser i ett befästadt lläger vid Lussuri, mellan floderna Tschenab loch Tschelum, ungefär 3 mil från sikhernas lläger. Den 10 Januari ankom öfverste LawIrence, brittisk resident i Lahore, från generalI guvernörens hufvudqvarter till lord Goughs lläger och synes hafva medfört order till honom att framrycka, ty den 11 gjorde hären sig färIdig till uppbrott, marcherade den 12 med allt bagage i riktning mot Tschelum och kom den 13 f. m. i sigte af sikharmåen, som under Schir Singh innehade en befästad position och hvars förposter drogo sig skyndsamt tillbaka vid några skott från brittiska artilleriet. Sikharmåeen hade en förträfflig position. Dess läger intog en sträcka af 1 engelsk mil, från Muhny till Russuhl, längs efter Tschelum, men på något afstånd derifrån, så att den betäckte härens rygg; en väl gjord brygga var slagen deröfver. Sikherna hade sina magasiner vid Russuhl, der bergssluttningen öfvergår i en dal med ett trångt pass, som betryggade deras återtåg. Det hade varit lord Goughs ursprungliga afsigt att med all sin styrka anfalla Russuhl, för att på det sättet kringgå fienden, taga bans magasiner och tillika afskära reträtten för honom. Detta skulle ske om morgonen den 14, ty under förposternas bortdrifvande hade klockan redan blifvit 1 på middagen och trupperna voro uttröttade af en lång marsch, så att ingenting kunde hinna uträltas före mörkrets inbrott. Man var redan sysselsatt med att utsticka lägret, hvilket skedde inom skotthåll för fiendens artilleri, då några nära öfverbefälhafvaren nedslående kulor förmådde honom att ändra plan. Han beslöt att öfvergilva anfallet på Russuhl och genast angripa fiendens center vid Muhny. Utan noggrannare rekognoscering, utan att inhemta några råd och kärft tillbakavisande sina generalstabsofficerares invändningar, gaf lord Gough kl. 2 e. m. befallning om allmänt anfall, under hans eget befäl. Anfallet inleddes med en kanonad, som räckte 1 eller 2 timmar, hvarefter en division infanteri under general Campbell, understödd af två kavalleribrigader under White och Pope, samt en stark artilleri-afdelning, ryckte fram till anfall, men genast råkade ut för en häftig korsad eld från Sikherne, hvilken beströk deras flank och gjorde stor förödelse. Icke desto mindre trängde infanteriet framåt, och en af öfverste Hoggan kommenderad brigad tog flera batterier samt förnaglade kanonerna. En annan brigad, kommenderad af öfverste Pennycuick och med 24 brittiska infanteriregementet i spetsen, fick order att storma ett batteri på en höjd och hade, fastän alldeles utmattad, uppnått sitt mål, då — medan man höll på att förnagla kanonerna — ett bakom en skogsdunge doldt sikhregemente oförmodadt öppnade en så fruktansvärd eld, att brigaden nödgades draga sig tillbaka, hvarvid 24 regementet förlorade mer än hälften af sitt manskap. Alla fyra stabsoflicerarne vid regementet, 4 kaptener och 7 underofficerare blefvo dödade, 10 officerare sårade och af de 800 man som hade varit i elden kommo icke mer än 340 oskadade derifrån; af de öfrige 460 var nära hälften dödad. De begge infanteriregementen af infödda som tillhörde brigaden ledo nästan lika mycket under reträtten. Äfven en tredje brigad, under öfverste Mountain, som härefter framsköts mot fiendens center, måste, efter en häftig strid, och sedan den förnaglat flera kanoner, draga sig tillbaka, emedan Lord Gough lemnade den utan bistånd. Samma öde hade på yttersta högra flygeln generalen Sir W. Gilbert, som der gjorde ett anfall med brigaden Godby och hvars återtåg betäcktes af ett batteri. Annu olyckligare, om möjligt, slogo brittiska kavalleriets operationer ut. På venstra flygeln, der general Tbackwell kommenderade, hade fiendtliga kavalleriet börjat anfallet, och generalen befallde fördenskull en sqvadron af 3 dje lätta dragonregementet, jemte ö:te lätta bengaliska kavalleriregimentet (ett af de bästa i Ostindien) att attakera fienden. När de nalkades denne, skingrade sig 5:te regimentet och flydde, så att dragonregimentet ensamt miste chargera. Det inträngde lyckligt bland fiendtliga rytteriet och högg sig lika lyckligt väg tillbaka, men förlorade dervid 48 man, hvaribland sqvadronschefen, som blef sårad. På högra flygeln råkade kavalleribrigaden, som kommenderades af general Pope och bestod af 9:de uhlanregimentet, 14:de lätta dragon-regimentet och två bengaliska lätta kavalleriregimenter, i en tät småskog och besköts der skarpt af de fientliga batterierna, utan att kunna komma åt att anfalla dem, alt brigadieren gaf befallning om återtåg. Detta synes hafva verkställts i stor hast och oordning; 14:de lätta dragonregementet råkade in! bland ridande reservartilleriet, som måste upphöra med sin eld: krutvagnarne blefvo omkullslagna, servisen öfverriden eller nedhuggen af det förföljande fiendtliga kavalleriet. , Kanonerna kunde icke bortföras utan föllo, alla 6, i Sikhernes händer; 2 återtogos lik-! väl sedermera. Sedan de brittiska trupperna på detta sält varit öfver allt utan gagn gilna till pris åt fienden, gjorde mörkret slut på blodbadet. Engelsmännen bivuakerade om natten på gränsen af slagfältet: Sikherne drogo sig tillbaka i fullkomlig ordning, medtogo alla förnaglade kanoner, utom 12. och dödade alla de sårade som ännu lågo på slagfältet. Vi hafva redan i gårdagsbladet uppgifvit de dödas och sårades antal. Det 24 briltiska samt 30 och 56 bengaliska regementerna äro så illa åtgångna, att de måst återskickas till Lahore q och Ramnaggur. Det förstnämnda och det si-!) sta hafva förlorat sina begge fanor. det 30 och i 25 hvardera 1 fana och 5 kavalleriregementet i! silt standar. Från fienden har blott i fanal blifvit tagen. q Sikherne halva tagit fast fot på Russuhls)