Aftonbladet – 12 mars 1849, sida 1

åt nattens fasor och åt våldet... ty ho kan tälja alla de grymheter, dem dessa hålor dölja... nedsteg icke batonen sjelf; han fruktade den svåra inflytelsen, som de mefitiska dunsterna kunde hafva på hans dyrbara person. Han yäntade vaktmästarens återkomst derifrån, i dennes ljusa och välbelägna rum. Nå hur befinner sig den gunstige herrn dernere? frågade han, med triumfens löje på sina läppar, den inträdande vaktmästaren. I sitt hjerta tillade han: Det var du, som skulle anklaga landshöfdingen för att han tagit mutor; det var du, som ej skulle fråga efter om det än vore 10 rådsbref; det var du, som skulle afslöja våra underslef och bedrägerier... Nu sitter du der, och skall få sitta der, det lofvar jag .-. det blir annat det, än att gifta sig, och springa med allt lappri till kungen. Vi skola, vid Gud, statuera ett exempel, som skall afskräcka andra ifrån att följa ditt... Nu afbröts denna tankegång af vaktmästarens svar: Herr baron, det blir högst nödvändigt att tillkalla en fältskär, som förbinder fångens armp. Det behöfs inte. Får han kallbrand, så kan armen tagas al. ) Åh ja, nog går det för sig alltid ... Men om jag vågade erinra nådig baron att Prytzens ha slägtingar .., På fädernet äro de af en ansedd prestslägt, och på mödernet af de här Bromsarne. Det kan bli efterfrågan ... Baronen ref sig i pannan ... men straxt derpå klappade han mannen på axeln ..-. Du har rätt i din begäran att få fången någorlunda väl handterad ... det hedrar ditt hjerta ... jag ville bara pröfva det ... Man bör ej vara grym ... tjensten tvingar till nog mycken hårdhet ändå ... Utomdess bör man alltid påminna sig hur det står i Evangelio om yttersta domen ... Skicka efter fältskärn, men flytta dessförinnan ner en någorlunda snygg säng. Jag vill så mycket, som på mig ankommer, lindra de olyckligas öde. Dessa ord betydde, öfversatta på andra menniskors språk: Man måste vara mensklig der man ej vågar vara grym, och det är onödigt att en främmande initieras i fängelsernas hemfligher. Menv, tillade han, ett är ni mig ansvarig för, Karlen