Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING. ; ROMAN AF CARL VON ZE4PEL. TRETTIFJERDE KAPITLET. Efter den blodiga skärmytslingen, hvartill Margret: varit vittne, återgick hon öfver norska gränsen, och stoc nu vid friherrinnan Duwalds gods. Hon kunde icke emot stå frestelsen att fara upp till Ingrid, för att få omfamn: sin bror. Men just som hon ämnade tillsäga bonden on att köra ditopp, stod gumman plötsligen framför henne. Margreta dolde, så godt hon kunde, sin ledsnad öfve detta möte, som beröfvade henne förevändningen af de tillämnade besöket. Men som Ingrid sedan flera veckol blifvit en betydande person för Margreta, så betraktad hon sierskan uppmärksamt, och häpnade öfver det djup: bekymmer, hvilket låg utbredt öfver hennes ansigte. In grid läste dessa tankar i Margretas ögon, och vände Sit till bonden. Kära du! Jag har lång väg för mig... frun skall säkert taga in hos Ola Pers der oppe... du kunde just gå och låta mig få åka den biten., Nog kunne jag väl det allti, kära mor, och om de kom derpå an, att kära mor ville göra mig till viljes en sak, så kunne jag väl gerna göra henne en väntjens! igen, och skjutsa henne dit hon vill... men först ska. säga mig hwa jag villl Hyser du misstroende till min förmåga, så gack din: färde!l ) Se A. B. MH 1—6, 8—13, 15—17, 20—24, 27—0909, 31—34 37—40, 42, 44—46, 48—350 32, 55 och 56,