Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 1

Kära mor, bli inte ond! Det var bara ett ord, som flög ur mun på mig. Jo, ser ni, när jag kom hit, kom jag genast ihåg att ni bodde här, och jag har länge velat få tag på er, men si jag tordes inte bryta åf fruns resa... Men si, när ni nu stod framför oss, som om ni stigit upp ur jolen, så fatta jag mod. Jag ville fara hem till er, för jag ska gifta mig, och si, jag vet inte om jag ska ta Brita, Stina eller Kajsa ...) Kom ! svarade Ingrid, satte sig i slädan och tillsade bonden att köra till hennes koja. Under den korta färden vexlades intet ord. Men... sade Ingrid, när de stadnade... Jag tycker ej om att tredje person afhör hvad jag har att säga någon. Frun kan, fördenskull, vara god och stiga in. Det är blidt i dag) fortfor hon och Lasse kan få veta hvad han önskar der borta vid mitt vedskjul, der han kan binda och lägga foder för sin häst. Härvid hbjelpte hon Margreta ur släden, förde henne in i stugan, öppnade dörren till den lilla lönnkammaren, och Margreta fick, efter flera veckors förlopp, sluta sin bror i sina armär. Min goda, min älskade syster!, utropade Prytz, i det han omfamnade henne. Hur skall jag nog -kunna tacka dig för din uppoffrande kärlek, ditt hjeltemod, att midt igenom en här våga att söka konungen? Så mångfaldiga bemödanden kunna ej annat än krönas med framgång... Din uppsyn säger mig att du har lyckats! Ja, min bästa Janne, jag har lyckats. Här är konungens lejdebref!... Om du visste, broder, hvad den kungen är för en nådig herre! Aldrig kan jag glömma hans blick, då han gaf mig 20 dukater för det han igenom mig fick veta att norrmännen tänkte öfverrumpla honom. Hvad säger du, syster ? Margreta berättade förloppet: rörd tryckte brodern hennes hand. Se g