Aftonbladet – 9 mars 1849, sida 3

got, ehuru han lätt kunnat skjuta upp dörrarne, nedgått på källaren, der han anträffat fyra fremmande personer, af hvilka en, då stadsfiskalen frågat efter källarmästaren, uppstigit och uppgifvit sig såsom källarmästare på stället. Stadsfiskalen igenkände honom dock vara f. d. löjtnanten Carling, och dervid aflägsnade sig de öfriga tre, som voro okända. Då stadsfiskalen upplyst Carling att han väl kände Widoff och äfven Carling, hade denne öfverhopat honom med oförskämda otidigheter. Då äfven Carling och kyprarne aflägsnat sig, och stadsfiskalen befann sig ensam, utgick han på gatan, der flera personer samlat sig. En af dem frågade hvem han vore, och då stadsfiskalen derom upplyst, begärde han tillbaka få veta frågarens namn; men denne hade nekat att detsamma uppgifva. Då stadsfiskalen icke å Stortorget fann någon patrull, hvilken han kunde taga till sitt biträde, begaf han sig till polisvaktkontoret, men träffade der icke mer än tvenne uppsyningsmän, som hade vakten; de öfriga voro ute på patrullering. Stads fiskalen anbefallde då de närvarande att, sedan någon patrull återkommit, begifva sig till stället, för att, om de icke kunde göra något annat, åtminstone observera hvad som föregick, och hade i följd deraf stadsfiskalen dagen derpå erhållit rapport om att då dessa polisbetjenter ankommit till Widoffs källare, hade ingångsporten varit låst, men de förnummit af sång o. d. att gäster varit på stället. Vid deras bultningar hade ett fönster en trappa upp blifvit öppnadt och polisuppsyningsmännen erhållit till svar, att,de icke skulle bli insläppta. Emedlertid hade sällskapet, då det förnummit att polis ankommit, blifvit allarmeradt och begifvit sig ut en annan väg. Stadsfiskalen hade om förloppet afgifvit berättelse till polismästaren, men ansett sig icke böra lemna någon officiell rapport derom; utan i stäl!et inställt sig hos Widoff och ytterligare allvarligen varnat honom samt uppgifvit att om han för det tillfället ville godvilligt erkänna förhållandet och erlägga böterna, skulle, såvida icke han längre fortsatte sina förbrytelser, saken dervid få bero. Widoff hade likväl nekat, och om besöket hos honom hade stadsfiskalen afgifvit berättelse, men afyaktat tiden för att med mera framgång kunna få reda på Widoffs spelsällskaper. För natten till nästlidne söndag hade hr de Berg anmodat statsfiskal Lindborg att vara mnärvarande och biträda samt anbefallt ett antal polisbetjenter att åtfölja sig. Tvenne fren:mande personer anträffades i källarsalen och statsfickalens kännedom om lokalens beskaffenhet gjorde att han vid detta tillfälle afskar reträtten från öfre våningen för spelkotteriet, derigenom att stätsfiskal Lindborg med en del af polisbetjeningen begaf sig till en annan utgång än den vanliga, så att då de spelande funno alla ingångar bevakade, efter öfver en qvarts dröjsmål, hvarunder Widoff blifvit uppmanad af sina gäster att öppna, denne fann sig nödsakad at insläppa polisen. De närvarande befunnos då sysselsatta med att intaga en på ett bord uppdukad sexa. Sedan de närvarande blifvit upptecknade, lemnade polistjenstemännen stället och stadsgevaldiger Thomasson och gevaldiger Ytterberg anbefalldes att uppkalla Widoff till poliskammaren. Widoff tillfrågad hvad han hade att hårå genmäla, förnekade att spel bedrifvits hos honom och hade mycket svårt att komma ifrån svar å polismästarens frågor angående antalet af personer, som varit samlade vid de omnämnde tillfällena. Efter mycken skrufning måste han erkänna att vid det sednare tillfället 8 personer varit uppe i öfre våningen och 2 nere i källarrummen, men huru många som varit der natten mellan d. 47 och 48 ville han icke omtala. Polismästaren frågade då om det varit flere än en? — Ja flere än cn var det. — Voro der flere än två? — Ja flere än två var det — Voro der flere än tre? — Härpå ville han icke lemna något bestämdt svar. Emellertid då vittnen icke blifvit anträffade som bordt till i dag uppkallas, uppsköts målet till i morgon, då Widoff ålades alt vid hämtningsäfventyr infinna sig. Vid ett af de omförmälde tillfällena hade, enligt uppgift till hr de Berg, lättsinnigheten gått så långt, att spelet fortsatts till kl. 7 andra morgonen, och raffel om 100 rdr bkos point spelats med den följd, att en enda person förlorat 4760 rdr bko. — Åtalen för ingrepp i byggmästaren A. F. Nordahls patenträtt till spislar af ny konstruktion. Om dessa åtal har förut åtskillige gånger varit nämndt i Aftonbladet. I går förekom åter ett par af dem inför 4:de afdelningen af kämnersrätten, nemligen det mot snickaren Forsblad och det mot källarmästaren Svensson, hvilka båda på cen gång handlades emedan murmästaren Åkerlund var uppgifven såsom den, som hos båda uppfört de snislar, hvi!ka ansetts vara i de hufvudsakliga delarne lika med de Nordahlska patentspislarne. kerlund gjorde bär icke någon invänning mot domstolens behörighet, såsom i 2:dra afdelningen, utan ingick i svaromål. Då emellertid dessa mål genom åtskilliga omständigheter blifvit af intresse för allmänheten, så torde redogörelsen för desamma lämpligast ske i ett sammanhang, sedan de blifvit i kämnersrätten utagerade. — I går fälldes krvigsrättens utslag rörande artilleristen Blomqvist, tilltalad för att hafva vållat vaktmästaren Janssons död, under ett slagsmål på en krog å Ladugårdslandet. Blomqvist frikändes genom krigsrättens pluralitet. Auditören och mincritetenvoro för hans ställande under framtiden, såsom: aktor v. häradshöfdingen F. A. de Berg yrkat. — En handelsbetjent hade låtit Lppkalla en mån— gelska derföre att hon på Konhamnstorg tidt och ofta öfverfallit honom med otidigheter, kallat hkörom för skojare samt påstått att han brukade roffa de bönder som han bandlade med. Den tilltalade nekade ej härtill; utan påstod att hela polisen nog visste att han var en skojare. För öfrigt hade hon ej sagt åt honom någonting annat än att: ,Efier ni ä mångelska så ta på er en kjol, så vet bönderna hvem de ha att göra med. Dessutom förmilde kon att käranden -kallat henne för fyllkajan, hvilket denne å sin sida äfven erkände. — Båda parterna blefyobötfälde för oqvädinsord. — Drängen A. Bengtsson, i tjenst hos viktualiehandlaren Bergholm, skulle i förrgår, under den starka stormen, porta ur vingarne på qvarnen i den s.k. Holländska backen, för hvilket ändamål han fastband en af vingarne vid en påle. Sedan han väl klifvit upp och begynnt sitt arbete, afslets täget och qvarnen sattes i gång, hvarvid Bengtsson slungades i marken, der han af en af vingarne erhöll ctt så våldsamt sleg i hufvudet, att han en timma derefter afled. — Ett mål, som väckte mycken munterbet. förevar äfven. Månglerskan L—t anklagade minglerskan L—g, derföre att hon en dag på Hötorget frånryckt henne sin äggkorg, hvars innehåll hon stjelpt ut, så att ett å två tjog blifvit spruckna, derefter hade hon fått tag i ena ändan på cen liten gris som L—t höll i den andra och sökt att slita sönder den, men då detta misslyckades klöst E—1t i synen samt gifvit henne en spark, kallat henne ait fult scm fins, hvaribland äfven fångvakterskan 0. s. v. Sedan alla dessa anklagelser blifvit framstälda, kom ändtligen ordningen till den anklagade att förklara sig, hvilket hon gjorde på ungefär föjande sält : Början var den att hon gick 4 satt sig på mitt säte, å då jag ville ha henne den, så gaf hon mig ett slag som ännvvu syns. Slaje henne ha inte