Aftonbladet – 9 mars 1849, sida 1

HET SE MAR: TREAN) PER UN AKER EPSIEEtL Sig redan första dagen. IRLAND OCH DESS FATTIGLAG. Tidningen Economist innehåller härom -: följande uppsats: Irland fortfar att vara icke blott Englands största politiska svårighet, utan äfven, hvad mera är, en källa till den största plåga och oro för hvar känslig och tänkande menniska. Det ser ut som hyarie åtgärd till förbättring af Irlands belägenhet skulle på förhand yara dömd att misslyckas. Det bästa som kan sägas om någon sådan. åtgärd, är att den icke förvärrat den ställning, som den haft för ändamål att förbättra. Under förra parlamentssessionen antogs en bill, hvarmed åsyftades att lätta försäljningen afintecknade egendomar; man ansåg detta för ett sådant slag åt det skenbara huffudhindret för Irlands uppkomst, att alla voro lika glada öfver ett beslut, hvars frukt skulle blifva ökad näringsfit, välstånd, säkerhet och lugn. Sedan dess har nära ett år förflutit, och det är redan uppenbart att irländska jorden befinner sig i en så förtviflad ställning: att irländska folket redan är i en så bedröfiig belägenhet, att nämnde förordning är blott en död bokstaf. En tredjedel af Irlands jord kan sägas vara till salu, om än icke alltsammans redan är offentligen uibjudet. Sannolikt har aldrig någon period funnits, då en större massa af kapitaler varit att tillgå mot god säkerhet och såsom stående lån, färdig att nedläggas antingen i köp eller förbättring af jord, eller då flere varit beredvillige att såsom arrendatorer företaga odlingar Och förbättringar. Tillgång på jord som är till salu finnes äfven till öfvyerljöd, på de mest frestande vilkor af sexton till nitton års besittningsrätt, mot mycket låga och förmånliga safgifter. Arrenden kunna fås på lång tid och på vilkor, som i hvarje annan del af de förenade rikena skulle skaffa odlaren betydlig förmögenhet inom få år. Men både kapitalister och arrendatorer se icke på bruttoinkomsten af den industri, hyari de nedlägga siha penningar, utan på nettobehållningen deraf. Om köpeeller arrendesumman är liten, så äro deremot onera i vissa fall så ofantliga och, i andra, så ovissa att intet pris, huru lågt det än är, frestar en klok kapitalist: ingen lega, på huru goda vilkor som helst, förmår en industriös arrendator i Enpgland eller Skottlahd att flytta med sitt kapital och skicklighet till många delar af Irland, der det ser ut som de största lockelser skulle finnas. En skarpsinnig skottsk arrendator sade nyligen till en irländsk adelsman, när han afslog ett efter utseendet högst förmånligt anbud: om vi skulle flytta öfver till Irland, så måste det vara för att sköta vår jord och betala arrendet derför, men icke i ändamål att betala fattigskatt. Kort sagdt, den närvarande irländskafattiglagen har helt och hället förtagit verkaa af förra sessionens beslut, hvarpå man byggde si stora förhoppningar. Sannolikt finnes dock intet ämne, i afseende hvarå allmänna opinionen mindre kommit till mognad eller enighet, rörande hvilket större skiljaktighet i åsigter finnes, äfven bland sådana, som icke blott hafva omedelbart intresse i irländska jorden, utan äfven, boende på stället, egna hela sin tid och uppmärksamhet åt irländska folkets och irländska jordens förbhällanden. Vid en san:mankomst af nio Irländare, hvilken hölls nyligen i Dublin, gjordes fem serskilda och olika förslag till undanrödjande af fattiglagens förderf, och af hvad vi sett vid ändra tillfällen kunne vi säga att detta exempel är gällande såsom prof på opinionens ställning uti Irland i allmänhet. Ett väsendtligt vilkor för en lags goda verkan är dock, att den öfverensstämmer med allinänna tänkesättet. — Isynnerhet i Irlånd skulle en lag, huru vis den än vore, löpa stor fara att förfela sitt ändamål, om den vore stridande mot de personers känslor och åsigter, hvilka till stor del skola -handhafva den. Det är ett stort hinder för en lags framgång, om dess misslyckande gifver rätt it inkast och förutsättningar af dem, som skola skipa den. Att företaga sig förbättringar af irländska fattiglagen, utan att lemna fullt tillfålle åt de förnäms:a af de stridiga opinionerna att vittra sig ifrågan, vore att ingenting göra för sakens bringande framiät : ty om en blefve nöjd med hvad åtgärd som helst, skulle åtminstone fyra blifva obelåtna. Det är förtenskull en pligt mot Irland, en pligt mot irländska olket, en pligt mot de irländska fastighetsägarne, en pligt mot staten, som är högligen intresserad i denna fråga, en pligt, framförallt, mot menniskokärleken, att, innan någon lag göres, en parlamentskommitte omsorgsfullt och tåligt inhemtar olika, inkommande förslag till Irlands upphjelpande samt afhörer vittnesmål, som kunna blifva afgifna till stöd för förslagen. Det är icke blott en fråga om egendom; utan en som rör millioner med-undersåters lif och tillvaro. Vi ämna icke här företaga en granskning af de salsika planer till Irlands upphjelpande, som blifvit framlagda. Vi skola endast kasta en hastig blick på facta, sådana de hafva förekommit under de sednaste fyra åren, och på fattiglagens verkningar, såvidt de ännu äro kända och i den mån, de försått Irland uti dess närvarande tillstånd. 2 Den större eller mindre missväxten på potäter under hvartdera af de sednaste fyra ären har frambragt en större social revolution i Irland, än sem kanske timat i någotlard på lika hort tid. Detenc: medlet till uppehälle för större delen af vestra och västra Irlands befolkning har gått förloradt. Vi hafva ofta påpekat Triändarnes felaktiga seder oc er, hvilka på en gång sätta dem i hb roende af ett så osäkert medel till uppehälle och berötva dem a andra och beständigare ni för värt mäirvaranda ändamål al! ww. Bet är vika om det (9