Jag får slutligen härvid nämna, att. om någon inga ansedd brottslighet skulle hos mig af domaren innas ansedd vara utöfvad, anser jag fullt ut hafva idit för någon ringa obetänksamhet, medelst att jag edan, förutom andra obehagliga lidanden, som öfvergått mig, varit inspärrad i ett dystert fängelse yfyver nio fulla månader. Stockholm i rådhushäktet len 24 December 1848. Adolph Fr. Fluur., 4:0 Öbergssons: Till Stockholms högtärade kämnersrätt! . Allmänna åklagaren, hr vice auditören de Marå har, med anledning af Kongl. 2:dra lifgardets krigsrätts med mig hållne ransakning rörande öfyerfalande af vakt, som var utsatt utanför kong! poliskammaren under orolighetsdagarna i Mars månad detta år, vid hvilken krigsrätt jag blifvit ansedd förvunnen till ansvar enligt 142 kapitlet 6 S Krigs-ariklarne, å mig yrkat och påstått i sina slutpåståenden ej mindre än tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd, hvadan jag får dessa hr auditören de Marfes slutpåståenden ödmjukast besvara. De vittnen, som blifvit hörda vid krigsrätten för mitt fällande, är endast ett, nemligen palisuppsyningsmannen Julin, och uti hans vittnesmål räder den mörkaste skymning emot de trenne vittnen, som vid krigsrätten äro hörda i och för min ost yldighet. De öfriga vittnena äro hörda i konungariket Danmark och i min frånvaro, så att jag dervid ej erhållit den rätt lagen bjuder för den anklagade, då om honom förehafves ransakning. Sedan förekommer vid ransakningen, alt ett vittne, en fabrikör, hvars namn finnes i handlingarne, har omvitlinat, att den vid vakten tjensteörande sfficeraren, löjtnant Wahlfelt, har till gardisten Johansson, föremålet för öfverfallandet, yttrat, att: du understår dig ej röra någon förrän jag dertill gifver ordres. Denna officer, nemligen löjtnant Wahlfelt, såsom dä vid detta tillfälle oupphörligt stående framför fronten och synbarligen och tydligen åsett omständigheterna vid tilldragelsen, har omvittnat att hen ej sett mig röra eller skuffa Johansson, och tillägger, då det sedan omnämndes, att jag skolat öfverfallit Johansson, att om man skulle arresterat hvarje person, som på ett eller annat sätt sålunda uppfört sig, som jag emot Johansson då gjorde, skulle sysselsättningen blifva oupphörligen att inmana personer ock folkhopar i häkte; häraf, jemte flera andra omständigheter, är det klart, att jag med vilja och uppsåt ibland en befintlig folkhop ej våldfört mig emot Jobansson, likasom af det öfriga herr löjtnant Wahlfelt berättar skönjes det klarligen, att gardisten Johansson hade större del i brottsligbet, än hvad jag blifvit ansedd. Som jag, af förenämnde skäl jag anfört, anser mig icke vara lagligen förvunnen att hafva begåti sådant brott, hvartill krigsrätten ansett mig förvunnen, och som uti ransaknirgen med vittnenas berättelser finnas flere tvetydigheter, som motsäga hvarandras utsago, likasom att vid nogare inhemtande såväl på sättet och omständigheterna vid det förmenta våldets begående. emot vakten någon våldsam-eller brottslig handling af den nväldige damaron iska kan fena sä får jag, med anledning af alla dessa omständigheter, bestrida allmänna åklagarens, hr auditören de Mars å mig gjorda påståenden. I sammanhang härmed får jaz iterera min flera gånger förut gjorda anhållan att blifva försatt på fri fot, och jag hoppas denna min begäran så mycket heldre nu bifalles, som flere mina medanklagade, hvilka blifvit af aktor ansedde förvunne tilliika stor bestraffning och af lika beskaffenhet som den jag vid krigsrätten blifvit ansedd, det oaktadt blifvit försatte och ännu äro vistande på fri fot; likasom att jag för min frihet ännu erbjuder borgen såväl för min person som hvad högtärade kämnersrätten täckes bestämma. Stockholm i rådhushäktet den 214 December 4848. Gustaf Edvard Obergsson. Hvarjemte Kanberg inlemnade en så lydande: Ödmjuk Pro Memoria! Den 21 December 4848 rörande de vittnen, om hvilkas hörande undertecknad anhåller! Konstträdgårdsmästaren Behne deröfver, att jag varnade honom söndagen den 48 Mars på eftermiddagen, att ej gå ut bland oroligheterne. Om Behne vid närmare eftersinnande icke ihågkommer att det var någon afton efter fredagen den 17 Mars som samtalet ägde rum af det innehåll Behne omvittnat skett fredagsaftonen den 47 Mars, och anledningen hvarföre Behne kan bestämdt säga att det var den 47 Mars. Om Behne någonsin sett mig skrifva eller tala något syftande på något af de den 48 och 49 Mars tilldragna händelserne m. m. : Hr Kjellberg vid kong). teatern: (som förut är hörd såsom vittne) Om hr Kjellberg ej lördagen d. 48 Mars på eftermiddagen i min närvaro åhörde en operavaktmästares berättelse å Gustaf Adolfs torg, innehållande att jag uppsatt den åtalade proklamationen och om ej Kjellberg då yttrade på mitt erkännande att sådant skulle jag icke göra. Traktör Holmqvist och dess hustru. Vaktmästarne i kongl. kammarrätten Sahlman och Sernqvist, hvilka dagligen observerade, talade med mig och sågo mig kort före oroligheternas utbrytande. Om desse personer någonsin hört mig orda något, som föranledde till misstankar på oroligheter eller deltagarne i Marsoroligheterne eller något som gett någon politisk eller våldsamma syftningar. -Vaktmästarne Rosenqvist, Johansson och Sjöberg vid kongl. teatern: deröfver att de under oroligheterne varit antagpe till extra polisbetjenter. Af hvad orsak de ej anmält proklamationen förr än nära 3 veckor efter oroligheterne. Och om de ej angifvit proklamationen för polismästaren Bergman. Polisbetjenterne Haglund och Rosenqvist. Hvad klockan var då jag måndagsaftonen den 20 Mars arresterades af guldsmeden Folker och kamerer Möller. Om icke ljus åtminstone en half timma förinnan jag ankom, varit i polisvaktkontoret, i anseende till rådande mörker upptändt: Om icke polisgevaldigern Jederin misshandlade mig vid arresteringstillfället. Eäremot anhöllo tilltalade Långberg och Hagelfeldt äfvensom Schortz att dem måtte lemnas anstånd till nästa thorsdag med afgifyvande af slutförklaring, de tvenne förstnämnde emedan de före det i dag hållne vittnesförhöret icke kunnat författa någon sådan, samt Schortz under förmälan att han ej förr än i dag af fångvaktmästaren erhållit tillstånd. att i häktet begagna skrifmaterialier och således omöjligen kunnat medbinna sammanfattandet af silt svaromål. I anledning af den utaf tilltalade Kahnberg i sin ofvan intagne pro memoria gjorde hegäran attpå uppgifna skäl få börda åtskillige vittnen och: sedan Kahnberg muntligen tillagt att han synnerligast ville hafva operayvaktmästarne Samuclisson, Rosengren och Johansson samt pigan Grip, hvilka förut i saken aflagt vittnesmål, å nyo hörda öfver den af Kahnberg uppgifne omständighet att proklamationen blifvit af Kanberg uppslagen inuti förstugan till den s. k. hästtrappan och icke utanföre å väggen af kongl. teaterhuset emot strömmen, förklarade akter, under bestridande i öfrigt af de begärda vittnesförhören såsom på saken icke verkande, att kan dock ville förbestämdt utredande af förhållandet, medgifva ofvannämnde vaktmästares samt pigan Grips inkallanKK FO SR EE PIE GENT RP FE FRI PESON PN