Aftonbladet – 8 mars 1849, sida 1

Lätt uppdyrkade man således dörren, och igenläste den åter med all möjlig försigtighet. Det yttre rummet genomgicks, utan att man bevärdigade det med minsta uppmärksamhet; man skyndade in i sängkammaren, som tillika var arbelsrum. Skrifbordet framför fönstret genomsöktes, men företedde ingenting märkvärdigt, endast dokumenter, tillhörande hans tjenst. Ett vigtigt fynd gjordes likväl, nycklarne till hans byrå. Vår möda är fåfäng!s utbrast härvid procentar-kamrern. Han har säkert på annat ställe gömt de bref vi söka !) Ah nej! genmälte Hagman. Dertill är han för sorglös och obetänksam, och dessutom har han ju hake på dörren till sin gamla pigas rum. Han tror sig säker. Derföre drauf los! säger tysken! Det skedde så, locket öppnades. Hagman och kamrern genomsökte lådorna på hvar sin sida. Hm!, yttrade den sistnämnde, skada,att den här inspektoren skall vara politiskt misstänkt, ty sannerligen är det icke en duglig tjensteman. Se, i hvilken ordning hans papper ligga, och hans räkningar, hans qvittenser! Men inga misstänkta bref?... voro Hagmans ord. Dem har han säkert i lilla skåpet midtuti. Det sitter en helt liten nyckel på nyckelringen, och den hör troligen hit.s Man försökte och låset gick opp. Der Jågo endast några få bref. Hagman grep girigt efter dem. Hvad står i sigillet ? frågade kamrern, Det första är försegladt med en slant. Utan tvifvel det rätta. Sc på underskriften. .Riktigt! Johan Prytz! s Herr öfverdirektör! innan något läses, borde vi kanske se efter, om alla brefven äro från honom, eller om vår man har flera dylika korrespondenter. Vid dessa ord hade han redån öppnat ett. Gissade jag inte rätt? Prytzens namn! Och Prytz, och Prytz, och så ända igenom. Hagman ville börja läsningen. Kamrern afbröt honom. Nej, vi skola se de understa först. Han vände om brefpackan och genomögnade det understa. Det här är ju bara ett kärleksbref, en förklaring af Prytzens ömma låga för Maria Hesselgren. Med det andra förhöll det sig på samma sätt. Det var skrifvet aftonen efter hans förlofning. Procentaren tycktes undergå en sällsam förändring: han skiftade färg, och förmådde med möda dölja sin rörelse. under det Hagman storskrattade åt detta öfversvall af känslor, som här gifvit sig luft, och påstod att karlen positivt druckit för mycket vin på förlofningshalaset. Men vatten släcker ej hastigare eld, än den symnpathi för Prytz