Aftonbladet – 8 mars 1849, sida 1

oODE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TRETTITREDJE KAPITLET. Sedan procentar-kamreraren, såsom vi redan omnämnt i björnskinnspels och bondsläde intågat genom Norrtull, lät han hålla utanför ett anspråklöst hus på malmskillnadsgatan, på hvars ena lucka stod måladt: Här hålles närning steg af, öppnade dörrn, och frågade värdinnan om hon hade något rum att hyra ut för billigt pris. Oh, herre gud! skrek hon. Se kamrern! Hvar iherrans namn har kamrern varit så länge? Vi trodde att kamrern var både död och begrafvenn. Nej, gud ske lof ännu lefver jag och har helsan . ..Men har madam något rum alt hyra ut? Ja, nog har jag ett litet vindsrum, om kamrern kan vara belåten med det. Ah, kära madam! jag är belåten med litet, jag ... Han suckade och tillade: Man får väl så vara i dessa hårda, svåra tidern. ,Ja, herre Jes, så svåra de här tiderna ä, och det här nödmvyutet, som ingen får rata, det bringar ju en fattis stackare från hus och hem. Herre jemine, så klok kamreren var, som sålde sitt hus, det kan ingen tro hvad v fått kontrybera för vår lilla koja! Ja, alla ha beröm kamrerns slughet. Ja, herre gud! både vi och hela lan det går väl under, gud förlåte mig, jag skulle inte så sä ga engång, för de här kopparpengarnes skull, som inte h: koppar i sig för ett halföres värde heller. Och vi, son trodde att vi skulle få så rart, bara kungen kom hem .. Jo fan ock, det är mycket sämre nu, än förr. Det är vä för den här Götzens skull, förstår jag. För se ... Hon tog upp en liten penning ... . - Mhär står Wett och Wapen, och här står ... Hon tog upp en annan ... .c Flink och Färdig. Ja, nog få vi vara flinka och färdiga med att ge ut våra pengar ... hur det nu är me vapnen vet jag inte, men hvad jag vet, är att vettet dra git för fan i våld med penningarne. Med svar i samma ton underblåste kamrern henne missnöje. Sluteligen öfverenskommo de om hyran och haj tog sitt rum i besittning. Denna gömma tycktes honom visserligen väl vald. oc likväl upptäcka vi genast spåren af hans aldrig hviland verksamhet. . Redan klockan sju, följande morgon, satt inspektor Hes selgren vid sitt skrifbord, der kartor och papper lågo sprid ) Se A. B. M A—6, 8—13, 15—17, 20—22, 27—29, 34—3 37—40, 42, 44—46, 48—30 52 och 55.