Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TRETTIFÖRSTA KAPITLET. Nå, se så rart främmande! utbrast bondhustrun vid Margaretas inträde. Men hur i all verlden har frun kommi fram för sollaterne? Nog kan jag förstå att detär fö hennes brors skull, som hon fari, för alla menniskor säger att han rymt till Norrige för herranes skull, som vill göre kål pån efter han är rättvis, kantänke! Är det inte så, käre fru? Det är åtminstone för att skaffa mig visshet om hans öde. Men, kära mor! vill du låna mig hus i natt?) Visst vill jag det! Allt hvad vi äge halve vi ju att tacke sali häredskrifveren för. Vill frun sen Tese öfver till Norrige, skall gubben min före frun en ginväg öfver bergene, som inte månge vete af, så slipper frun sollaterne och alle efterfrågninger med. Huru mår Pehr Olsson? Är han hemma? Gumman häpnade och visste i ångsten icke hvad hon skulle svara, hvilket Margreta märkte med förundran, ehuru hon var långt ifrån att gissa orsaken. Efter en liten stund inkom mannen och mottog henne lika hbjertligt som hon nyss förut blifvit emottagen af hustrun. Men genom all hans välmening och låtsade glädje öfver hennes besök, framstack en viss förlägenhet, ett djupt bekymmer som tycktes tilltaga mer och mer. Hur är det med er, far? frågade Margreta, sedan hon länge och nogsamt betraktat honom. Är ni orolig öfver kriget ? Bonden spratt till och vände sig bort. Det behöfver ni inte varan, fortfor Margreta. Ingen soldat får taga något af er, kung Carl håller god manstukt. Af min salig man, äfvensom af min bror, har jag ofta hört att en så god konung och en så stor :bjelte aldrig varit till förr i verlden,. Vid dessa ord såg bonden ut som hade han suttit på glödande kol. Hvad, i Guds namn, går det åt karlen? ... tänkte Margreta. Han måste väl aldrig sålt sig till spion. pStackars kungar! yttrade hon. De få dyrt betala sin höghet och sin glans. Vore de aldrig så rättrådiga, aldrig så ädelmodiga, öfverallt möta dem förrädare, men ... det ) Se A. B. M 1—6, 8—13; 15—17, 20—94, 27—99, 31—34, 37—A0, 42, 44—46, 48—30 och 32.