Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 1

Isade ofta min salig man, at den, som förråder kung Qar den XII, kan icke få nåd, hvarken i tid eller evighetn. Sade han det? frågade bonden med hermsk röst. Ja, Gud hjelpe mig, sade han inte det! : Herre Jesu, förbarma dig öfver mig! Jag är förlorad ? Huäru så? Jo ... men om jag talar om det, så låter kungen slå hufvudet af mig, och om jag tiger, så ... Hör på, gubbe! gif Gudi ärone och tala sanning. Om du nu bekänner allt och förräderiet kan förekommas, så erhåller du belöning i stället för straff. Det går för mig, som det gick för Simsons brud och hennes fader ... Filisteerna brände opp dem... Norrskarne slå ihjel mig ... Sedan kungen tagit Norrige ...?m Jo, ser frun . .. fattiga är vi, det vet hon... För en vecka sedan kom en karl och lofvade mig en helan hop pengar, om jag ville gå med ett bref till öfverste Kruse, och jag lät snålbeten förleda mig, och gjorde så. Samma karl lofvade mig ännu mera, om jag ville bli hans spejare. Och då tänkte jag, när de stora rådslå med fienderna, hvarföre icke så gerna en fattig sate, som jag. Och så har jag gått, än med det ena, än med det andra, efter vi ändå, som frun vet, alltid baft smått köpenskap för oss här på gränsen, Men syster min, som är svenska, tyckte det var synd om landsmännen och de minga nära slägtingar, vi ha här. Hon trätte på mig för min gerning, och det väckte mitt samvete. Hon rådde mig alt genast gå och säga kungen, att Norrmännen i natt, som kommer, ärna anfalla både honom i prestgården ) och hans svåger på Iser ) ... Nå, i Guds namn, ... afbröt Margreta honom .-.phvad har ni då att frukta? Låt oss genast fara! Säg att ... eller nej ... Säg du sanningen rent ut! Kasta dig för kungens fötter och bed om nåd. Han skall förlåta dig för din ånger, och för den tjenst, du gör honom. Men skynda; skynda! Hvart ögonblick är dyrbart. Den sluga Margreta vågade ej släppa bonden ur sigte, af fruktan att de goda rörelserna skulle ge vika och han icke fullfölja sitt beslut. Det dröjde icke heller lång stund, innan hon, det oaktadt, fann honom vackla, och många bemödanden å hennes sida fordrades för att besegra hans villrådighet. Hon måste slutligen skrida till den hotelsen att gå fram och angifva honom. pMitt lif, ... tillade bon ... står i Guds hand, och hvarken menniskor eller odjur skola kunna skada mig, då jag är på rätta vägar staddp. ) Hölands prestgård. — ) En bondgård.