Sn OA EN FATTIG FAMILJ, som icke längre förmår kämpa mot den ytterliga nöd, som hemsökt densamma, vågar nu, säsom icke åtnjutande något understöd, att vända sig till den vördade allmänheten med bön om snar räddning från den undergång, som hotar oss. Det är en olyeklig moder med trenne minderåriga barn, hvilka försmäkta i hopplöst elände. Ädle medchristne! varen barmhertige och räknen icke stegen, utan uppsöken de arma i deras aflägsna, usla hem, och sen hur köld och hunger sköflat och förhärjat våra kroppsoch själskrafter, hur vattnet tränger in i sjelfva lögerstaden till de små och jagar sömnen från deras förgråtna ögon. — — — Sen detta och vi hoppas till Gud och på edra egna ädla hjertan, att j icke skolen vända eder bort, utan att hafva skänkt oss deltagande och hjelp. Lyckligare skolen j sedan återvända till edra egna glada hem och med fullare hjertan njuta af dess fröjder; ty salige äro de barmherlige,, säger vär Frälsare, dem skall ske barmhertighetv. Den, som ömmar för vär tröstlösa belägenhet, finner oss i huset MM 5 Lilla Träskgatan, inne på gården. (Belyg från Ordningsmän och Presterskap, hvilka bekräfta de bedjandes frejd och fattigdom, bafva blifvit Redaktionen förevisade.) FR