Aftonbladet – 6 mars 1849, sida 3

måtte vid sådant förhållande och enär berörde hemnans ränta, utan afseende å den oriktiga anteckningen i 48925 års Jordebok, som tillkommit deraf ut iprehållet af Korgl. Brefset den 3 Juni 41806 cke blifvit af vederbörande vid Jordebokens upprättande iakttaget, långt tillförene bordt till Kongl. Maj:t och kronan erläggas och icke vidare styckeoruket tillkomma, innehafvaren af nämnde bruk rpligtas, att ersätta Kongl. Maj:t och kronan grundntan af Barksäters kemman, som af honom cbejörigen uppburits, för de tio sistförflutne åren, efter varje års markegångspris, i enlighet med landskonorets uträkning deröfver, jemte laga ränta å det frågavarande beloppet, samt att derjemte kunde förslaras att berörde grundränta från och med år 1846, samt allt framgent borde till Kongl. Maj:t och krovan enligt författningarne årligen af hemmansinnenafvaren erläggas och följaktligen såsom kronan bevållen i Jordeboken antecknas; uti hvilken sak häradsrätten, genom utslag den 235 Juli 4846 sig utåtit, att enär Wahrendorff icke visat, att hensmanet Barksäter vore under frälsemannarätt till styckebruket upplåtet, såsom följd hvaraf den ränta, hvarill hemmanet funnes skattlagdt, jemväl måste anses Kongl. Maj:t och kronan tillhörig, och, efter hvad upplyst blifvit, den arrendeafgift, som bruket, jemikt kontrakt den 46 Maj 1781, af detta hemman jemte åtskillige andre lägenheter, till Kongl. Maj:t och kronan erlagt och hvaremot bruket synts hafva varit i åtnjutande af räntan utaf desse lägenheter rån och med är 4834 helt och hållet upphört, samt Wabrendorffs anmärkning att då hemmanet vore till brukets konservation upplätet, men, vid det förbålande att hemmanet redan år 4766 blifvit anslaget ull bostad åt kaplanen inom Barfvya socken, någon fördel af öfverlåtelsen icke skulle för bruket återstå, om räntan, på sätt yrkadt blifvit, komme att till Kongl. Maj:t och kronan ingå, och hvilket förhållande icke skule vara med kontraktet förenligt; destomindre förtjenade afseende, som, så vidt handlingarne i målet föranledde, hemmanet, då det till bruket uppläts, endast varit afsedt såsom boställe AN ke fr pr FR of r— — AR för en ängsvaktare vid en del andre lägenbeter, och. efter hvad kammarkollegii resolution den 4 Augustil, 1766, hvarigenom hemmanet till kaplansboställe anslogs, utvisade, Jäders och Barfva församlingars kyrkoråd, såsom vilkor för öfverlåtelsen å dåvarande bruksegarens sida utfäst, bland annat, att tillse det dessa lägenheter eller, såsom de der benämnas, kronoängen, vårdades och hölles vid försvarlig haga och stängsel, så att den ej betades af annors kreatur, onsåge häradsrätten ostridigt, att Kongl. Maj:t och kronan varit till räntans erhållande under de tio sistförflutne åren lagligen berättigad, hvadan och då densamma, sådant oaktadt, under hela denna tid af bruket uppburits, häradsrätten förpligtade Wahrendorff, att samma ränta, som enligt vederbörande häradsskrifvares uträkning uppginge till 145 rdr 6 sk. 2 r. banko, till Kongl. Mai:t och kronan genast utbetala, tilika-med-fem procent ränta derå från stämi. ningsdagen den 20 Maj 4846 tills penningar följde, äfvensom nämnde ränta borde i Jordeboken antecknas, såsom Kongl. Maj:t och kronan förbehållen; hvilket utslag Södermanlands lagmansrätt, genorrl, dom den 24 Juli 1847, fastställt; hvaremot kofrätten, dit Wahrendorff efter erlagdt vad sakon fullföljt, medelst dom den 5 Juli år 4848 yttrat, att emedan af handlingarne inhemtades, att kammarkollegium och statskontoret, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, uti kontrakt den 46 Maj 1724, för kers styckebruks konservation och behöriga drif-l vande, samt årligt besparande för Kongl. Maj:t och kronan i styckeoch ammunitions-bandeln, till nämnde bruks egare, emot en bestämd årlig arrendeafgift, upplåtit bland andra lägenheter, nu ifrågavarande hemman Barksäter, hvilket tillförene af ängsvaktaren, som haft inseende öfver åtskilliga kro-. noängar, bebotts och för sin tjenst åtnjutits att af egaren till bruket då och framgent häfdas, nyttjas och brukas; och att derefter, i anledning af gjord ansökning, ati hemmanet Barksäter måtte varda kaplanen i Barfva socken till bohemman anslaget, kammarkollegium, efter det egaren till styckebruket, öfver ansökningen hörd, förklarat sig deremot icke hafva något att påminna, så vidt räntan af hemmanet ärligen betalades till styckebruket, kronoängen vårdades och hölles vid försvarligt hägn och stöngsel, samt dåvarande äboen å hemmanet försåges med annan lägenhet, genom resolution d. 4 Augusti 1766, omförmälde ansökning bifallit emot berörde vilkors fullgörande, åtminstone så länge å kronans sida icke) någon annan författning dermed vidtages; ty och som genom sistnämnde resolution det år 4824 upprättade kontrakt icke blifvit upphäfdt, uian endast sålunda förändradt, ått bruksegarne, i stället för rättigheten att Barksäters hemman sjelfva häfda, nyttja och bruka, skulle ega att emot utgörande af den i kontraktet bestämda och enda afgift, framgent uppbära räntan af den till kaplans bohl upplätna hemmanet, samt bruksegarne hvarken till följd af underlåtenhet att arrendeafgiften under de sednare åren erlägga, kunde, i saknad af föreskrift derom i kontraktet, anses kafva detsamma förverkat celler genom den omständighet, att öfrige enligt kontraktet till honom upplåtna lägenheter sedermera blifvit af honom till skatte löste lagligen borde, på sätt kammaradvokatfiskalsembetet påstått, betagas rättigheten att kontraktet, i hvad det afsåge hemmanet Barksäter, tillgodonjuta, hvilken rättighet, så vidt ådagalagdt blifvit, ej eller annorledes bruksegaren frångätt; alltså ansåges Wahrendorff icke kunna förpligtas ersätta Kongl. Maj:t och Kronan den ränta bruksegaren af vederbörande hemman under de sistförflutne tio åren uppburit och ej eller Kongl. Maj:t och Kronan förklaras berättigad att samma ränta för framtiden uppbära; hyvarom, med upphäfvande af underrätternas utslag, det väckta käromålet ogillades; men i enlighet med sitt åtagande förpligtades svaranden, att till Kongl. Maj:t och Kronan utgifva 3 års arrendeafgilft för samma hemman efter 40 daler 80 öre 6 penningar silfvermynt skatt för året; äfvensom Kongl. Maj:t och Kronan, om den trodde sig till vidare sådan afgift berättigad, lemnades öppet att, efter befogenhet, derom särskildt utföra. Högsta domstolens utslag af den 9 Januari detta år är af följande lydelse: Då den för innehafvaren af Åkers styckebruk, genom resolutionen den 46 Maj 1724 utfärdade och i resolutionen den 4 Augusti 4766 stadfästade förmån att, emot utgifvande af årligt arrende, få till bru-. kets konservation tillgodonjuta den af hemmanet Barksäter utgående årliga ränta, destomindre kan anses vara genom de af advokatfiskalsembetet åberopade Kongl. bref af den 23 Juli 48035 och den 3 Juni 4806 brukets innehafvare betagen, som något stadgande i sådant hänseende ej uti dessa bref förekommer, utan sistberörde Kongl, bref fast heldre, medelst det förbehåll, som vid den brukets då varande innehbafvarc lemnade tillåtelsen att till skattel. lösa åtskilliga andra tillika med ifrågavarande hemman på arrende upplåtna lägenheter, blifvit fästadt derom att samma lägenheter ändock skulle vara från bruket oskiljaktiga, utvisar det afsigten dermed ej varit att afbända bruket några för dess behöriga drift förut tilldelade förmåner; ty och på de afhofrätten i öfrigt anförda skäl varder dess dom af Eongl. Maj:t faststäld. I Ann mn mn An