UID Fi, UVA MG MV TAS SATVARAN, MYT MVA SMR PU .Ji århundraden lifvat de danska konungarne att sätta sig i besittning af Slesvig, äfven kunde föranleda Christian den förstes efterkommande på danska thronen att förnya den gamla striden, utfärdade han såsom hufvudman för Oldenburgska huset, för att förhindra detta, denna huslag, genom hvilken det utItryckligen förbjudes alla hans arfvingar, och följaktligen äfven hvar och en konung af Danmark af detsamma husct, att förena Slesvig med kronan DanImark. Konung Fredrik den sjunde är lika väl som Ihvarje annan arfvinge af Christian F förpligtad att Ihålla denna af hans familjs stamfader träffade öfverenskommelse och huslag i helgd, och ingenting belrättigar honom att betrakta denna, honom liksom alla Tfamiljmedlemmar ålagda förbindelse, såsom ogiltig Thyvad honom vidkommer, Det var en olycka att kolnung Fredrik VIL af Danmark den 24 Mars f. å. af lrörelsepartiet i Köpenhamn, som i spetsen för 45,000 I menniskor drog till Christiansborgs slott, blef tvingad till steg som stå i motsägelse med alla hertigdömena Hillförsäkrade rättigheter, i motsägelse med OldenburgIska husets arfsrätt och genom hvilket steg hertigdömena nödsakades gripa till sjelfförsvarets vapen. Men TIdetta är lika litet min som hertigdömenas skuld, Jutan allena ett partis i Danmark, hvilket bemäktigade sig vår landsherres person och uteslutande omgaf honom med danska rådgifvare, för att föreskrifva Oss lagar, hvilka strida mot allt hvarpå hertigdömena med rätt och skäl kunna göra anspråk. Mot detta parti, det må vara så stort som helst, och dess I medlemmar, har jag ingen förpligtelse af någon art, loch ingenting förbinder mig att gå in på deras äreIgiriga planer mot hertigdömena. Deremot har jag ;slgenom min födsel och min ställning såsom konung I Christian I:s lifsarfvinge och som Agnat af det i hertigdömena regerande hus den pligten att rätta mig efter de i mitt hus bestående huslagar och bestämmelser, och att så mycket det står i min makt bidraga till upprätthållandet af de utaf mina förfäder hertigdömena tillförsäkrade rättigheter. Denna I pligt pålades mig vid min födsel af försynen; jag I vill aldrig undandraga mig den, och om jag också beklagar att förhållanden inträdt, som göra det till min sorgliga pligt att träda upp mot den nuvarande Jhufvudmannen för min familj, så har jag likväl hvarken framkallat dessa förhållanden eler kunnat afhålla mig från att göra hvad rätt, pligt och ära efter min öfvertygelse fordra af mig. Jag måIste derföre ännu en gång på det bestämdaste proItestera emot alla af de danske ministrarne och deras agenter mot mig anförda anklagelser och före I bringade påståenden; isynnerhet protesterar jag emot de af danske utrikesministern grefve A. W. Moltke i ofvannämnde instruktion af den 42 Jan, d. å. anförde påståenden, och jag förklarar dessa, så vidt de röra mig, liksom alla dylika, för förtal, hvilket det ) parti som för ögonblicket har makten i händerna i Köpenhamn söker att utbreda mot mig, för att påI börda mig skullden för det, hvartill de allena hafva lgifvit anledning genom deras politiska och orättfärdiga framfart mot hertigdömena. Eders kejserl. böghet behagade nådigt mottaga denna protest, som jag med största ödmjukhet unI dertecknar, etc. C. August. SPANIEN. Cabrera, som ryktet hade dödat, har blifvit läkt från sin blessyr och träder åter i spetsen för den Carlistiska uppresningen. Posten från I Madrid till Frankrike har flera gånger blifvit Janfallen. Carlisterna hafva brännt upp vagnarna, men lemnat de resande oantastade. ) En spansk tidning berättar att Narcisso A;metler infallit på Cataloniska området. FRANKRIKE. Hvad som förnämligast upptager det politiska interesset är förberedelsen till de nya re.Ipresentantvalen. De olika afdelningarne inom Inationalförsamlingen hafva bildat valkommiteIteer, hvilkas uppgift det är att få män af sit parti valda. De s. k. moderata, med Mol och Thiers i spetsen, hafva, enligt hvad förut bliffvit nämndt, i sin klubb vid rue Poitiers beTslutat att bedrifva sina operationer i hemligIhetens mörker, men utveckla icke derföre minIdre verksamhet. Det moderat-republikanska partiet delar sig i flera utgreningar. En af dessa, med Pagnerre, Garnier Pages och BarIthelemy S:t Hilaire i spetsen, har nyligen utIfärdat ett manifest, som i allmänhet innehålller uppmaning att vidmakthålla den tingens lordning, som blifvit grundlagd, och att söka -Istyrka dens anseende, som folket utvalt till sin president. Såsom en annan utgrening af samma moderat-republikanska parti, kan man på visst sätt äfven räkna den förr omnämnde INapoleoniska centralkommittcen, eller, som Iden äfven blifvit kallad, den Bonapartistiskt Irepublikanska valkommitteen,, hvilkens syfte är att verka för valet af republikanska Bonaparltister, hvilkas aktier verkligen tyckas stiga. Napoleon Bonaparte, Jeromes son, hvilken, Isom bekant, är denna kommiltås ledare, lär hafva fått påkänningar både af Thiers, Berryer och ministören, men icke dess mindre stå fast vid sin föresats, att sjelf personligen inverka på ledningen af valen i den Napoleoniska republikens, anda. De franska tidningarne sysselsätta sig dessutom nästan uteslutande med följande tvenne vigtiga frågor: 1) Socialismen, hvilken, om man får tro Constitutionnel, griper omkring sig såsom koleran och derför vid de förestående valen måste knäckas, derigenom att folket visar sig icke äga förtroende för de män, som predika en så farlig lära; och 2) den italienska frågan, i hvilken E. Girardins Presse, uppträder (såsom det påstås, köpt af både ryskt och sardirskt guld) för att bevisa nödvändigheten utaf ett lombardiskt-venetianskt konungarikes återställande, påfvens restauration, den patriggske Leopolds återkomst till Florens 0. s. V. idare förespås, i händelse af Wiener-fördragens upphäfvande, ett allmänt stamkrig, nemligen mellan romaniska folken å ena sidan (fransmän, italienare och spanjorer, inalles 76 millioner), sarat germaner (60 mill.) och slaver (65 mill) å andra sidan. Ty Presse, låter förstå, att tyskarne vid alla vigtiga tillfällen gjort gemensam sak med slaverna, på hvilket påstående den heliga alliansen skulle vara det sednaste beviset. Nationalförsamlingen fortfor den 214 Febr. att i allt lugn diskutera vallagen. Ett amendement af Pierre Leroux gaf en anledning till en temligen liflig debatt. Leroux yrkade nemligen, att då man ifrån valrätt ville utesluta dem. hvillka färmedelst inerepp Ii frem