UTRIEES. Den i går på eftermiddagen ankomne utländska post medförde tidningar från Paris och Frankfurt till den 22:dra, från Stetin den 253:je, från Berlin och Brandenburg till den 24:de, samt från Köpenhamn till och med den 27 Februari, DANMARE. Riksförsamlingen hade sistl. tisdag medhunnit den förutgående förhandlingen ang. grundlagsförslagets 88 5—38. Blott 8 6, som handlar om Konungens ed, debatterades. . Hertigens af Holstein-Augustenburg under den 28 Jan. detta år till tyska riksföreståndaren afgifna protest, emot den beskyllning som förekommer i danska utrikes ministerns grefve Moltkes instruktion till danska sändebudet hos tyska centralmakten baron Dircking Holmfeld, deri xkonungahuset nära stående prinsar benämnas såsom äregirige pligtförgätna furstar), innehåller i anledning deraf följande: Såvidt härmed skall menas mig, hvilket väl icke kan betviflas, så protesterar jag emot allt som således blifvit sagdt emot mig och förklarar sådant för osanning och enhvar,som tillåter sig dylika obevista beskyllningar, för en baktalare. Vidare anser jag mig föranledd att förklara, det jag icke direkte eller indirekte haft någon andel hvarken i sammankomsten med de Slesvigs-Holsteinska deputerade i Rendsborg och i det dervid fattade beslutet att sända en deputation till Köpenhamn, eller i bildandet och insättandet af den provisoriska regeringen och hertigdömenas derpå följande uppresning; ännu mindre har jag ledt eller befordrat densamma. Hvad jag gjort till häfdandet af såväl min familjs som hertigdömena Slesvig Holsteins rätt är i få ord följande: Då i Mars månad underrättelserna från Köpenhamn om dervarande rörelsepartiets upprörda stämning mot hertigdömena och deras oåtskiljliga förening läto alltmer betänkliga och äfven antydde det partiets afsigt att vilja emot hertigdömena utföra en statskupp, höll jag det för min skyldighet att söka beskydd hos vederbörande myndigheter till äfstyrandet af sådana åtgärder, hvarigenom hertigdömenas rättigheter liksom min familjs skulle utsättas för fara. Dessa myndigheter var förbundsdagen i Frankfurt. Då den aflidne Konung Christian VIII under den 8 Juli 4846 hade utfärdat det bekanta öppna brefvet om arfföljden i Slesvig, nedlade jag en protest deremot hos förbundsdagen. Denna protest blef icke endast antagen af förbundsdagen, utan straxt efteråt följde förbundsbeslutet af den 47 September 41846, hvari förbundet, under förbehåll af sin kompetens vid slutliga afgörandet af den ifrågavarande striden, uttryckligen reserverar alla och en hvar, men i synnerhet de arfberättigade agnater deras rätt. Förbundsdagen befann sig, såsom bekant är, i Mars månad förlidet år i en mycket svår belägenhet; den kunde då knappast skydda sig sjelf, ännu mindre andra. Deremot hade H. M. Konungen af Preussen under den 48 Mars förklarat, att han ville ställa sig i spetsen för Tyskland till beskyddande af allas rättigheter. Stödd på denna förklaring begaf jag mig till Berlin för att fordra det preussiska kabinettets bemedling i det fall, att ifrån Danmarks sida något företogs, hvarigenom hertigdömenas eller min familjs rättigheter kunde utsättas för fara. Preussens högsinnade monark lofvade såväl mig som hertigdömena, i den bekanta skrifvelsen af den 24 Mars, denna bemedling och sitt beskydd: och då jag derpå den 25 Mars vände tillbaka, erfor jag först i Hamburg hvad som under min fränvaro hade tilldragit sig i Köpenhamn den 24 s. m., samt såsom cen följd deraf i hertigdömena den 24. Då nu det kungliga reskriptet, dateradt Köpenhamn den 24 Mars, utkom, i hvilket uttalades hertigdömenas åtskiljande och Slesvigs förening med Danmarks krona, då tilläto rätt, pligt och ära, såsom medlem af det Oldenburgiska huset och tysk furste, mig icke att längre tiga. I en proklamation, som då offentliggjordes och som här meddelas, uttalade jag mig öppet öfver den ställning som jag fann mig föranledd att intaga i denna mitt fäderneslands högst vigtiga angelägenhet. : (Här finnes proklamationen införd, hvilken vid den tiden i Aftonbladet meddelades, och som var ställd till Slesvig-Ifolsteins folkr.) Ingen konung af Danmark har rätt att bryta saker som äro afslutade mellan hans företrädare och Hertigdömena Slesvig-Holstein, men allraminst har en konung af Danmark, af det Oldenburgska huset rätt att förena Slesvig med Danmark, då det Oldenburgska husets stamfader på danska thronen utfärdat ett dokument, i hvilket sådant utimyckligen förbjudes alla hans arfvingar. Detta dokument,