Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 3

BLANDADE ÄVINERD (Insändt.) EN SORGLIG PÅMINNELSE OM GREFYVINNAN RUBOLSTADT. Det var en dag, jag tror det var den andra, Då ryktet kom, att Dagligt Allehanda Till sina fäder skulle åter vandra Och gifva upp en åttiårig anda. En oro lästes i hvar blick, på gatan, En darrning skakar många starka ben Och mången kind af tårar sköljes ren — Blott en och annan hånlog såsom sata. Jag greps, jag ock; vid detta hemska rykte Och denna sorg, som jag så hjertlig tyckte — Jag greps — och gick åt Nygatan framit. Mitt sorgsna öga stirrar matt åt venster — Hvad ser jag? Himmel! TI det kända fenster, Marie försjunken i en häftig gråt. Jag störtar in, att blanda mina tårar Med hennes. Hvarför gråter ni min skatt ? Men med en blick, som själen genombårar, Hon svarar blott: grefvinnan Rudolstadt! I klostrets djup är Consuelo fången, Derfrån ej någon mera henne för — Ej ord, till tröst, jag hade denna gången — Jag stammar blott: Maria, en likör Jag tar likören, fastän hjertat blöder, Går ut igen och kommer uppåt söder; Men samma skymning märkes i hvar biick . s Och samma ängslan i hvar menskas skick; Det gick en tyst, en outsäglig smärta, Från norr till söder, genom stadens hjerta: O Lindman, Lindman! Du oss gjort ett spratt, Du brutit af grefvinnan Rudolstadt! Men Aftonpost! Du kom och sänkte stilla Ett tröstens ord i menskohjertat neder: Hon kommer åter! — Säg, o säg, jag beder, Har du oss velat blott med löften villa? O Aftonpost! det.vore ganska illa! ——HE ER (Insändt.) OM SAMVETSOCH RELIGIONS-FRIHET Det är bekant, att franska regeringen begagnat tillfället af engelska opii-kriget i China och sändt den tiden en ambassad, hvilkens chef var br Lagrene, till underhandling med Chineserna, ibland annat också om samvetlsoch religionsfrihet, dertill bevekt af de sorgliga öden, som i sedrare tider månge kristne, helst franska missionärer i China, undergått. 1849 års Januari-häfte af franska Annales de la propagation de la foi Iewnar om denna ambassad speciella upplysningar, samt meddelar de tvenne vicekonungen Ki-Yngs förordningar rörande samvetsoch religionsfriheten, kbvilken i följd af hr Lagrentee:s underhandling med denne märkvärdige chinesiske minister blifvit utfärdade, den ena i form af-en vördsam petition (28 Dec. 1844), den andra under titeln: Arende 6f allmän kungörelse (Augusti 1845). Dessa handlingar äro af stort intresse för de kristna nationerna, både till sitt innehåll och till sina följder. At franska regeringen genom sina underhandlingar och deras lyckliga resultater gjort sig förtjent af tacksamhet, samt att den icke på höft företagit sig detta besvär, utvisa de uppgifter, som ofyannämnde annaler lemna om de kristnes antal och institutioner i China. Enligt dessa uppgifter funnos i China vid underhandlingens tidpunkt 3135,000 kristne, 84 eurcpeiska missionärer, 1335 infödde prester, 44 kollegier och seminarier, 326 kyrkor och kapeller, ej inberäknade de bönhus i Su-tchuen, Ho-nan, Leao-tong och Peking, på hvars gator katolikerna, år 4800, fritt och högtidligt firade processioner, och der öfver 800 kristna chinesiska damer dagligen befattade sig med sitt kön tillkommande goda verk, till dess år 4804 den mest förhärjande förföljelse utbröt i anledning af en geogr. karta öfver missionen, som mandarinerna förklarade för spioneri eller förräderi åt de !europeiska furstarna. De tvenne chinesiska handlingarne lyda som följer: Vördsam petition. Efter de allvarliga undersökningar vi gjort, har himlaherrens religion (kristendenien), som bekännes med stor vördnad af Vesterlandets åtskilliga riken, till hufvudsakligt ändamål att inbjuda till det goda och afhålla från det onda. Det är derföre, som under dynastien före Ming (den nuvarande), der denna läras predikande inträngde i riket, intet förbud blef utfärdadt cmot den, Mcn sedan man funnit, att enskilda ibland chinesiska anhängare af denna lära missbrukat religionen tili ondt och drifvit ytterligheten ända derkän att förolömpa qvinnor och med svek utrifva. ögonen på sjuke ), hvad ) Det chinesiska snillet framskymter bär i hvarje ord. Vicekonungen öfyerskyler, efter bästa förpkta gra måga, de på åtskilliga tider vä ma förföljelser emot de kristne. Kejseren och mandarinerna tro på intet vis på de uti denna petitior